Jag är nog rasist........

Tyck och tänk

… men jobbar nästan dagligen för att inte vara det.

Jag vågar ta debatt mot främlingsfientlighet. Jag letar också fram fakta och källor för att bevisa osanningar som sprids på nätet och konfrontera de som sprider dessa vidare. Jag ifrågasätter människor som röstar på SD.

Då möts jag av ledsna människor som går i försvarsställning och menar att de minsan inte är rasister. Ordet rasist förknippas med människohat, nazism och ondhet och det är ju lång ifrån vad dessa människor kan förknippas med. Sen förlöjligas det hela med att man inte ska säga negerboll, pepparkakor och nu senast med gamla Pippi sagor där pappa är negerkung.

Rasism handlar varken om människohat eller negerkungar. Rasism är när man delar in människor i olika grupper beroende på ursprung, hudfärg eller härstamning. Behöver inte vara enbart "ras" utan avgörande är principen att bedöma människor efter vilka de är och inte efter vad de gör. Vi är alla människor, det finns onda och det finns goda!

Till rubriken då, att jag skulle vara rasist. Ja, handen på hjärtat gott folk, har vi inte alla någongång delat in olika människor i olika grupper och pratat om dem som en homogengrupp? Det handlar ju mycket om vi och dom. Dom är ju ofta människor man inte känner. Det är lätt att man bildar förutfattade meningar om dem.

Kostabor är ett släkte i sig och sen har vi kaxiga Hovmantorpsbor för att inte tala om skogsmullarna i Skruv. Tur att det bor redigt folk i Lessebo. Skulle däremot en Stockholmare eller än värre en Växjöbo snacka illa om landsbygden sluter de små orderna ihop och går samman till en grupp, då är det vi mot dem. Nu är detta ett ironiskta scenarier med glimt i ögat. Dock är detta också en slags rasism. Och grupperna kan ändras och sättas i andra sammanhang som inte är lika skojfriska.

Ta bara tiggarna utanför våra butiker.  Jag ska vara ärlig och säga att jag ser dem som en grupp och inte individer, eller rättare sagt gjorde, för jag arbetar som sagt med min vardagsrasism. Det jag tycker är mycket skrämmande är de krafter som nu gör allt för att öka på vår rasism. Osanna påståenden, som godtyckliga personer, sprider vidare utan att kolla sanningshalten.

Vi kan alla identifiera oss med pensionärer, skolan, sjuka eller arbetslöshet. De flesta har en farmor, mormor eller barn i skolan. Någon närstående som är sjuk och har det svårt eller en son/dotter som är arbetslös. Dessa gruppers elände jämförs, inte alltid faktagrundande och ofta skuldbeläggande, med invandringen En invandring som vi sällan kan identifiera oss med. Ärligt hur många av er känner och umgås med någon som kommit till Sverige som flykting?

Det är sådana här påståenden som, om de sägs och sprids tillräckligt mycket, blir till en sanning. Det är sådana påstående som ökar på vår rasismen och får vissa människor och kanalisera allt elände på detta. En del människor bildar ett hat och det är dessa personer vi förknippar rasism med. Arga, olyckliga människor som använder sitt hat och våld mot en folkgrupp.

Summa summarum så är jag per definition rasist, men jag blundar inte för det utan jobbar nästan dagligen för att möta mina medmänniskor som individer och inte en grupp.

En liten tanke så här en tisdagskväll/ Eva-Lena

Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Vill dela med mig av mitt svar.

Tyck och tänk

Jag fick svar och en förklaring på en Facebook uppdatering jag la ut, där jag sökte efter andra argument än invandrarpolitiken varför man lagt sin röst på SD. Jag vill delge er mitt svar för att skapa debatt. I hopp om att det får fler att tänka till och fundera lite kring detta. Kanske det är någon som tycker att jag är helt ute och svamlar, då går det bra att kommentera och motivera.

Hej NN

Vet inte riktigt var jag ska börja. Jag kan ju börja med att säga att jag inte tror att alla som röstar på SD är rasister. Det är människor som är missnöjda med dagens politik och lyssnar till en man med talets gåva. Jag vet ju också att du månar om andra och vill alla väl och jag tror faktiskt att många empatiska människor också lyssnar till dem. Jag vet att det är sådana här frågor som SD pratar om, saker vård, skola, omsorg, saker som vi (de flesta) månar om. Alla vill ju att sjuka, barn och äldre ska ha det bra. Frågan är vad ska SD göra åt det och hur ska de finansiera det?

Självklart vill du att dina föräldrar ska ha det bra, vem vill inte att ens föräldrar ska ha det bra?

Du ville ha hårdare straff och givetvis vill du inte att poliser ska kallas rasister för att de utför sitt jobb.  (men här kanske är det en enskild händelse du syftar till, det är ju inte så att poliserna dagligen kallas för rasister. Tyvärr blir de nog kallade både det ena och det andra när de utför sitt arbete)

Du ville också ha ett starkt försvar och en bra skola där lärarna får sätta ner foten.

Jag har bara hört SD tala om hur illa ställt det är med alla dessa saker men de talar sällan om hur de ska göra för att förbättre det eller om finansieringen. Visserligen skrev du att de ville sänka straffskatten för det hade de med i sin budget. En budget är lek med siffror och man ska ifrågasätta siffrorna så partierna lägger i sin budget. Men visst, en budget måste man ju sätta, frågan är väl var alla siffrorna kommer ifrån och om de är relevanta.

Du skriver föjande:

”Jag vill dessutom att vi ska se islamistiska extremister för vad dom är, o stoppa dom. Muslimer o extrema islamister är inte samma sak o d gagnar även muslimer att dessa idioter stoppas.”

Jag anser att de utgör en liten del av muslimerna. Stoppa dem, hur ska vi stoppa dem? Genom att stänga våra gränser? Då stänger vi också våra gränser för människor i nöd pga av en minoritet.

Du skriver att du läst att M vill sänka biståndet med 17 miljarder. Oj, här har det blivit riktigt tokigt. Man läser något eller hör någon berätta tillräckligt många gånger så blir det en sanning till slut. Och du kommer säkert ihåg viskleken, då man viskar i någon annans öra och vidare till en annan och tillslut så är det inte riktigt som den första sa.

Detta har du nog läst på existens.se en sida som lägger ut väldigt mycket skrämselpropaganda, enligt mig en rasistisk sida som manipulerar bla. bilder, har jag sett. Nu undrar du nog varför jag tror att du fått det därifrån? Jag har själv lagt min röst på Moderaterna och har rätt bra koll på deras politik och jag har inte sett den summan hos dem. Däremot fann jag det på existens.se där står nämligen följande:

Invandrare skickade 17,6 miljarder till sina hemländer 2013 – motsvarar halva Sveriges totala biståndsbudget. Read more: http://www.exponerat.net/invandrare-skickade-176-miljarder-till-sina-hemlander-2013-motsvarar-halva-sveriges-totala-bistandsbudget/#ixzz3DMHapcCH. Jag tror att det är härifrån ditt påstående om att M vill sänka biståndet med 17 miljarder kommer ifrån. Man måste vara vaken på varifrån information kommer. Det är inte alltid lätt, tyvärr. Även jag har trott på en del saker, som senare visat sig vara osanningar. Mycket läggs ut för att påverka människors åsikter och behöver inte alltid vara sanning.

Sverigedemokraternas grundare och tidiga förgrundsgestalter utgjordes till viss del av personer tidigare verksamma i nationalistiska och rasistiska partier och organisationer som, Framstegspartiet, Sverigepartiet och  Bevara Sverige Svenskt (BSS).

Om vi nu ska ta uttalanden som SD´s partiledare sagt tex:

”Islamism är det största globala hotet som finns mot fred och mänskliga rättigheter.”

Detta sa han så sent som i augusti i år i Sölvesborg. Jag känner många muslimer som känner sig väldigt kränkta av ett sådant påstående.

Jag vet att du inte skulle stå på barrikader och skrika detta. Du står nog inte heller bakom detta. Däremot så tar många människor dessa uttalanden i försvar och menar att det handlar om extremister. Det är sådana här uttalanden som visar att de faktiskt är ett rasistiskt parti.

Det fanns en annan man som hade talets gåva. Han lyckades fånga en hel nation. Han såg judarna som roten till all världens ondska, och höll dem ansvariga för både kapitalismen och kommunismen. Dessutom talade har om den tyska befolkningens suveränitet.

Jag ser väldigt skrämmande likheter. Igår kväll när Jimmy Åkesson intervjuades så tappade jag räkningen på hur många gånger han skanderade ”Sverigevänner”. Det gav i alla fall mig en bitter smak i munnen. Alla tyskarna var inte heller rasister eller nazister då de röstade fram Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Många var missnöjda och fann svaret i denne mans ord. Jag klandrar inte dem eller de som röstat på SD.

Ja och vad kommer att ske nu efter valet. Innan valet, så sa samtliga partier att de inte skulle samarbeta med SD. Spelreglerna sattes de upp redan innan valet. Orättvist? Ja kanske, men samtidigt så har man tagit ställning och tillsammas har de 87 % av svenskarnas röster?

Vågmästarroll, ja det har SD fått, undrar vad marknadens svar på detta kommer att bli? Det kan faktiskt bli sån kaos att det blir nyval? Vi får väl se vad som händer. Eller så har jag helt fel. Det får framtiden utvisa.

Jag skriver som du, har säkert missat något, men jag skriver gärna vidare med dig i detta ämne om du vill J

Jag vet att du är en klok person som har huvudet på skaft. Jag önskar att jag kunnat vara dig närmre så att jag kunnat bolla detta med dig på ett annat sätt. Hur eller hur så vet du att du ligger mig varmt om hjärtat och jag uppriktigt bryr mig om dig och de din <3

Kram Eva-Lena

SD, Val2014, Valresultat, rasism;
Ingen har kommenterat än bli den första!

Sjukdom....

Tyck och tänk
....ja, man säger så. Det är en sjukdom men vilken jävla sjukdom!! Det finns väl ingen sjukdom som gör en till en komplett jävla idiot som bara ser till sig själv och ger helt fan i vad andra människor tycker, tänker eller känner?? Jo, det finns det tyvärr. Det kallas alkoholism!!
 
Det är inte lätt att skilja på person och beteende. Min syster säger att man måste försöka se skillnaden för att förstå sjukdomen MEN ärligt...jag kan inte det just nu!!
 
Varför får jag dåligt samvete för varenda jävla sak. Firar till och med julafton tillsammans för att jag tycker synd om honom och jag vill inte att någon ska behöva sitta ensam på julaftonen! Gräver ner alla oförätter för att ge alla en fröjdefull jul. Ja, det var en fin jul, trots allt. Men allt känns så jävla falskt nu efteråt. Varför tror jag att allt ska bli bra i slutändan. Det finns inga bra slut så länge det finns ett missbruk.
 
Tårarna rann ner för kinderna på mig när jag gick runt i lägenhet som jag ansvarar för och i min tur hyrt ut i andrahand. Hyresgästen hade tagit vad han ville ha med sig och lämnat resten. Stanken slog emot mig redan när jag klev in i hallen. I badrummet var det skitigt och i hörnet låg en tidning fasttorkad i golvet med gammalt kattpiss. Skräp och och damm, tobak ja gud vet vad låg utspritt över hela golvet. I diskhon låg gamla matrester och folie förpackningar, en mjölkkartong med sur mjölk stod på bänken i köket.
 
Hur kan han göra så mot mig?? Har han så jävla rymligt samvete? Känner han inte ett enda uns av dåligt samvete? Där sitter han i bilen och glatt skriver han att nu är han på väg till sitt nya hem. Glad som en lärka och alla goa söta människor som lyckönskar denna lille jävla egoistiska, falska, lismatiskt person. Förlåt, glömde skilja på person och beteende. Denna stackars sjuka person som det är så jävla synd om!!!
 
Den 13:de Januari ska lägenheten besiktas. Tack och lov får jag väl säga om alla helger då det från början var tänkt att besiktas den 2:a Januari men de ringde och sköt upp den. Nu vet man vad man ska göra på sina lediga dagar fram till dess. Så tack kära du för att du ger mig sådan underbar sysselsättning!!
 
Ni får ursäkta mig men jag är bara tvungen att få det ur mitt system.
 
Förhoppningsvis blir början på det nya året bättre än slutet på det gamla
 
 
Ingen har kommenterat än bli den första!

Tänk på vad du skriver på Facebook

Tyck och tänk
Jag blir lite rådlös när det kommer till vad folk lägger ut på FB. Jag förstår att det ibland är en slags bekräftelse man är ute efter. Dock anser jag att man bör tänka lite på vad man skriver. Om man har ett problem på det personliga planet där andra är inblandade så tycker jag att det är fel att ventilera det på FB. Ibland är man frustrerad och behöver stöd. Ibland behöver man få det ur systemet men från det till att hänga ut personer som inte kan, vill eller orkar ge sin version är fel, anser jag. Även fast man har rätt i vad man tycker om någon så är det ändå inte rätt att angripa någon via FB.
 
Sen tycker jag att man ska tänka sig för även när man ger stöd i kommentarsfältet. Vad ligger egentligen bakom olika inlägg? Känner man personen tillräckligt väl? Vet man bakgrunden till historien? Det är väldigt enkelt att slänga in en kommentar om hur hemsk en människa är, trots att man inte känner personen, bara för att ens FB-vän skriver det.
 
En missbrukare söker ofta sympati och FB är ett utmärkt forum på detta. Du lägger ut det du själv vill och personer som egentligen inte känner dig och är empatiska ger positiv feedback. Man menar väl, men ack så fel det blir. Missbrukaren får bekräftelse på att de inte har någon egen del i hur saker och ting utvecklas. De får bekräftelse på att de är oskyldiga offer för omständigheter de inte kan rå över. Trots att det helt och håller är deras eget fel.
 
Ett exempel:
 
En man lägger ut bilder på söta kattungar, vargar och kloka ord flera gånger dagligen, vecka ut och vecka in.
 
En dag skriver har att han blivit bestulen på pengar som han skulle betala hyran med, som han hyr i andrahand av sin syster.
 
Sen lägger han ut att systern sagt upp lägenheten pga stölden och ifrågasätter om det var sjyst?
 
Visst låter det hemskt?? Tänk att drabbas så, först stöld och sedan bli uppsagd från lägenheten?
 
Det är lätt att ge en positiv feedback på en sådat inlägg, eller hur? Klart som fan att det är synd om killen! Tänk att ha en sådan hemskt syster som slänger ut honom på gatan efter att man blivit bestulen.
 
Peppar ni honom tillräckligt så gör han kanske så som han skrev till sin syster via sms. Lägger sig på torget utanför konsum i tält men sina katter och en skylt som talar om varför han hamnat där.
 
Ja, hon har sagt upp lägenheten. Men innan dess kontaktade hon missbruksenheten om hjälp. Där fanns hjälp att få om han ville ha det. Det är upp till honom att ringa och be om den. Han har fått telefonnummer och namn. Just nu känner hon sig rätt kall och ynklig, men vet innerst inne vet hon att hon inte ansvarar för någon annans handlingar, vare sig de är släkt eller inte.
 
Systern har tröttnat på lögner. Tröttnat på att ta ansvar över sin 58-årige bror.  Hon var orolig att själv hamna i onåd hos kronofogden. När hon ställde upp på honom hade hon 2 krav, han fick inte besöka eller kontakta deras mor eller hennes söner i onyktert tillstånd samt att han betalade hyrorna i tid.  Hon har haft överseende med flera överträdelser utan att sätta ner foten. Till slut blir det för mycket och hon säger stop! Någon gång måste han lära sig att ta eget ansvar och få konsekvenser av sitt handlande.
 
Så tänk dig för innan du skickar iväg ett inlägg i ilska eller kommenterar någons inlägg om du inte känner dem väl. Det finns alltid två sidor på samma mynt.
 
Ha en skön fredag / Eva-Lena
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Rent bedrägeri försök!!

Tyck och tänk

För ett par veckor sedan ringde min son och var alldeles förtvivlad. Han och hans flickvän hade fått faktura från Lessebohus med ett bifogat besiktningsprotokoll. 14200 kr för en totalrenovering av hans gamla lägenhet, där de påstår att han orsakat så mycket skada på lägenheten så de var tvungna att tidigarelägga renovering. Det var allt ifrån att de skulle betala en gammal badrumspeget, byte av köksgolv pga brännmärken, målning alla tak, tapetsering av samtliga rum. En liten 1:a men de ville ha 5000 spänn för otillräcklig städning!! De har varit tvungna att byta lås för att ungdomarna tappat bort nycklarna 3000 kr, det var väl den enda kostnaden som vi tyckte var befogad.

Jag hjälpte dem att skriva ett bestridande av fakturan och skickade den till ekonomichefen:

Vi bestrider härmed faktura 101594 med följande motivering:

1. Enligt besiktningsprotokollet så skall vi bli debiterade för målning samt tapetsering av hall, kök och vardagsrum, hela lägenheten förutom toalett med andra ord. Vi har inte orsakat sådan skada att en sådan hel renovering måste utföras. När tapetserade och målades lägenheten senast? Att lägenheten behöver fräschas till och få en högre standard må så vara, dock en kostnad vi ej skall belastas.

2. Badrumsspegeln är inte trasig, utan gammal och väldigt sliten och även vi anser att den bör bytas ut.  Däremot är det inte någon förslitning som vi orsakat och därför ej heller kan belastas för.

3. Brännmärkena på golvet i köket fanns där när vi flyttade in.

4. Ni har inte godkänt vår slutstädning och vilket vi anser att vi bör få tillfälle att göra om, så att det enligt er blir tillfredställande. Om ni anlitat en extern entreprenör som utför denna städning och debiterat er den kostnaden, så ber vi att få se en utförlig faktura på detta. Dock tycker vi att det rimmar illa att en städning skall ha utförts när lägenheten tydligen skall få en total ”make over”

Då vi gått igenom hela besiktningsprotokollet, kvarstår en kostnad för byte av låscylinder á 3000 SEK, vilket vi inte motsäger oss. Vi är också villiga att betala en mindre kostnader för tapetseringen á 1000 SEK, då vi satt upp väggtexter som kan vålla extra arbetskostnad att få bort, så att de inte skadar tapeten. Vi har dessutom haft en del tavlor och hyllor på väggarna som gjort en del hål men man brukar ju vilja sätta upp lite på väggarna.

Vi ber er härmed kreditera faktura 101594 och skicka oss en ny faktura på totalt 4000 SEK. Återkom eventuellt med en tid då vi kan få tillträde till lägenheten så att vi kan åtgärda den bristfälliga städningen.

Svaret kom straxt innan jul från VD:n, där de skickat med bilder på en massa saker som de skrev att vi inte behövde betala för bla handikapp handtag i badrummet?? De skrev också de totala kostnader för tapetsering, byte av matta och målning men ingen stans stod det vad det egentligen var vi skulle betala för. Han kunde lika gärna fotograferat den trasiga lyktstolpen utanför och talat om för oss att vi inte behövde betala för den. Avslutningsvis stod det:

Med ovanstående beaktat står vårt krav på 14200 kr kvar. Ni får däremot ytterligare 30 dagar på er att betala. Är inte pengarna oss tillhanda senast 2013-01-19 kommer fakturan lämnas över till Svea Inkasso enligt våra rutiner.

Här skulle nog många ge upp och ska jag vara ärlig så fick det även mig att bli tveksam på att gå vidare. Jag googlade, för att se vad som gäller när man bestrider en faktura. Jag tyckte det var konstigt om det bara skulle sluta med detta, för vad finns det då för anledning till att bestrida. Efter att jag googlad blev jag röd av ilska och satte mig ner och skrev ett svar:

Inkassoåtgärder får vidtas om bestridandet är ovidkommande och inte kan anses som en s.k. "invändning i sak". Ovidkommande invändningar är exempelvis: "jag har inga pengar", "jag har varit bortrest" eller "det är inte jag som betalar fakturorna" osv.

Med "invändning i sak" menas att skälet för bestridandet är sådant att det skulle kunna innebära att fordringsägaren (Lessebohus)- helt eller delvis - förlorar sin rätt att kräva betalt. Om fordringsägaren anser att invändningen är felaktig saknar betydelse; så länge det är en invändning i sak måste fordringsägaren vända sig till domstol om inte parterna kan komma överens.

Vi bestrider denna faktura i sak och vill veta exakt vad er fordran gäller. Vi är heller inte helt ovilliga att betala, men vi kräver att få veta vad det är ni vill att vi ska betala för. Ert svar till oss, med bifogade bilder, talar enbart om vad vi inte behöver betala för, vilket är självklara saker, då vi inte orsakat skadorna eller ditsättande av diverse krokar och handtag. Dessutom fanns inte någon prislista bifogad, den som ni hänvisade till i punkt 2.

Vi ber er om en sammanträffande där ni redovisar varje kostnad med styrkande dokument. Vi vill få chansen att bemöta dessa och komma fram till en eventuell förlikning. Om ni inte finner något intresse i detta, ber vi er att vända er till en domstol som får lösa denna tvist.

Jag skrev under med ungdomarnas namn och genom ombud med mitt namn och kontaktuppgifter. Svaret lät inte vänta på sig. Han ringde upp mig och var drypande len i rösten. Helt plötsligt verkade de gått upp för dem att de inte hade två 19-åringar i andra ringhörnan. Vi bokade in ett möte redan till dagen efter och med på mötet hade jag Fredrik och Chrille. Jag hade gett Fredrik stränga order att inte yttra sig förens han fick en direkt fråga. Oj, vad många gånger han fick bita sig i tungan.

Bland det första jag frågade om var ifall de kunde visa upp det senaste besiktningsprotokollet. Så att vi hade något att jämföra med. Till sak hör nämligen att Fredrik tilläts besikta lägenheten själv tillsammans med den tidigare hyresgästen. Han hade skrivit ett intyg där han skrivit att lägenheten var i gott skick förutom på en sönderslagen toa dörr. Vilka referensramar har då denna yngling som är så ivrig på att få flytta in i sin första lägenhet?? Han har sett sin brors lappade, lagade lägenhet (också hyrd hos Lessebohus)

 
 
 

Vi gick igenom punkt för punkt i det besiktningsprotokollet som var gjord efter att Fredrik flyttat ut. När vi kom till badrumsspegeln som de ansåg sig vara trasig och vill debitera oss för med 774 kr. Det var original spegeln och den var inte trasig utan gammal och folien i den var krackelerad, så som speglar gör med åren. Han var väldigt snabb och säga att de stryker den kostnaden.

När vi kom ner till städningen så ville jag att han motiverade kostnaden på 5000 kr. Det är en summa vi tar oavsett storleken på lägenheten blev svaret. I sitt svarsbrev skrev han att omstädning av oss inte kunde utföras då det redan bodde andra i lägenheten. Jag hade ett litet trumf i fickan, då jag faktiskt varit i Kosta och kikat in genom fönsterna. Där var det täckta golv, rivna tapeter och målarfärgsburkar över allt. Jag frågade ytterligar en gång ifall det verkligen bodde någon där att de flyttat in med möbler och allt. JA, det är det, intygade han igen. Chrille öppnade munnen och sa -Det ju stämmer inte. Helt plötsligt så vände han och sa att de skulle flyttat in den 15:de men kanske inte gjort det, efter ytterligare påtryckningar så erkände han att det inte bodde någon där.

Nu anade jag ugglor i mossen. Vi blev lovade att få göra om städningen och därmed slippa betala 5000 för den. Vi kom överens om att ses i lägenheten dagen efter för att få visat vad för något som gjort att vi skulle stå för delar av renoverings kostnaden. När vi gick därifrån så undrar vi lite hur han tänkte, visste han inte ens att renoveringen redan var påbörjad????

I dag var vi i lägenheten och det hela visade sig vara värre än jag befarat. Ett rent bedrägeriförsök, enligt mig.

Vi började med att fråga om det senaste besiktningsprotokollet. Det hade han inte med sig men han visste att det fanns ett. Det kvittar egentligen, sa jag, eftersom jag pratat med hyresgästen innan Fredrik och Matilda och han har varken sett eller ännu mindre skrivit under något sådant. Han intygade också att den var i dåligt skick när han flyttade in.

Vi började i hallen. Där skulle de debiterat oss 1078 kr för 4 fyra hål i väggen?? Det enda som vi tog på oss. Jag sa att vi inte kommer att stå för renoveringen av hallen och strök kostnaden utan några större protester från honom.

Köket var nästa rum. 833 kr ville de ha här och okey det köpte vi, två hyllor och en handukshållare hade ju gjort ett antal hål i väggen. Golvet var täckt av papper och jag sa att jag ville se det 4-5 stora brännmärkena som gjorde att de behövde byta golvet och resulterade i en debiterad kostnad på 1920 kr. Vi vek upp pappret, vilket i efterhand verkade konstigt att de lagt dit om de ändå skulle byta golvet. Vi hittade ett brännmärke stor som en ärta och sen undersökte vi noggrannare och hittade tre till som var ungefär lika stora som pricken över å. Är det de här ni kallar för 4-5 stora brännmärken???, utbrast jag. Nä, inte står det stora, det står väl 4-5 stycken. Jag visade honom besiktningsprotokollet och han såg ut som om han ville sjunka genom golvet. Jag sa att jag inte ansåg att golvet behövdes bytas ut pga av dessa små brännmärken och vips var den kostnaden borta.

När vi ändå var i köket visade jag honom märket på kylskåpet som han skickat fotografi på och skrev att vi slapp betala för sönderslagen kyl och frys. Det visade sig vara svart gummilim som lätt gick att gnugga bort.- Nämen inte skrev jag sönderslaget. Jag plockade fram hans brev och läste högt för honom. Ja men jag har ju bara fått bilderna (ja, och tydligen dragit egna förutfattade meningar eller?)

Nu återstod kostnaden för vardagsrummet som de ville ha 1595 kr för. Här godkände vi 1000 kr eftersom de satt upp väggtexter. Låscylinder bytet på 3000 spänn hade vi redan godkänt då de slarvat bort nyckar. Städningen var en kostnad som han under träffen flera gånger påpekade att de ville ha. Pyttsan, inte tänker vi betala för en städning efter hantverkarna!!! Han knorrade lite men sen helt plötsligt så gjorde han en helomvändning igen (vet inte för vilken gång i ordningen han gjorde det) Vi slapp även den kostnaden. Så från att de krävt 14200 kr så slutade notan på 4833 kr.

Nu vet jag att om att vi kunde tvärvägrat allt och bett dem vända sig till domstol och kräva in pengarna. De såg sin chans att få in pengar till renovering. Jag skulle inte tveka att stämma dem för försök till bedrägeri om jag så velat, men det var inte det jag ville. Jag ville bara att rätt ska vara rätt. Att ungdomarna skulle betala för de faktiska kostnaderna som de orsakat Lessebohus och förhoppningsvis att det blir en läropeng. Efter detta hoppas jag också att Lessebohus ser över sina rutiner och ser till att de har godkända besiktningsprotokoll utförda av professionella besiktningsmän.

Läs 4 kommentarer eller kommentera du också!

Finns ingen kvinna som hon.

Tyck och tänk
Nu är jag åter igen inne på ämnet, min mor. Kärleken till min mor vet inga gränser, den övervinner den bitterhet jag känner mot min far och den besvikelse jag känner mot min bror. Jag är så enormt tacksam för att jag fått chansen att verkligen lära känna min mor. Hon har de 2 senaste åren fått vara den hon är och det har visat sig vara en fantastisk människa.
 
Trots allt hon gått igenom så är hon vid sina sinnesfulla bruk. Vem som helst skulle inte orka med allt det utan att brytas ned eller bli bitter på livet. Jag tror att jag är mer bitter över att jag inte förstått och funnits där för henne tidigare i livet. Men inte hon, hon har en inre styrka som få och är positiv och glad trots allt. Den styrkan hon innehar, kan jag också se hos min älskade syster <3
 
 
Det finns nog ingen människa som kan säga ett ont ord om henne. Det går helt enkelt inte att tycka illa om henne för hon är en så genom snäll och go människa.
 
Hon skulle egentligen ha skrivit ut från Rehab den 19 Dec. För ungefär en vecka sen ringde hon och lät väldigt glad på rösten. -Vet du vad, sa hon. Jag har fått förlängt här. De tyckte jag min kropp svarade så bra på träningen så de vill ge mig mer tid, till den 24 Januari. Inte konstigt att träningen ger resultat. Hon är positiv, gnäller inte trots att hon får lite ont. Kämpar och gör hela tiden lite mer än vad de kräver av henne. Den finska SISU finns inom henne :)
 
 
Jag märker att hon är väldigt omtyckt av personalen. Jag hör hur en del ändrar sitt tonläge när de pratat med mor, de får liksom ett leende på läpparna och en mildare tonfall. Mammas värme smittar av sig till andra människor. Hon kan till och med skämta (om sådant som idag är tabu) utan att folk tar illa upp. En av sköterskorna kommer från Bosnien och har en rätt kraftig brytning. Hon och jag hjälpte mor med ett toabesök. Sköterskan sa - Jag stänger dörren så du får vara ifred. När hon stängt dörren skrattade mamma så tårarna rann. Jag frågade vad det var?? -Hon sa jag stänger dåren :) När sköterskan kom in. skrattade mor fortfarande och hon berättade för sköterskan varför hon skrattade. Alla tre brast i skratt, tilläggas ska att mamma har en finsk brytning ;)
 
 
En av sköterskorna sa till mig en gång, när mamma inte var i närheten. -Hilkka är så go, alltid så glad och positiv och tacksam. Ja, tacksam är hon. Ibland så till den milda grad att man nästan vill banka in i henne "Man får vad man ger och du ger alla så mycket och då får du så mycket tillbaka" Hon kommer aldrig hamna i tacksamhetskuld till någon, för innan hon är där, så har hon gett så mycket av sig själv så det blir istället omvänd. Det är många som  i så fall skulle stå i tacksamhetsskuld till henne.
 
 
Hon är den hon är och det går bara att älska henne <3
 
Visst, många som läser tänker säkert, det är klart att man älskar sin egen mor. Men om jag nu bort ser från det faktum att Hilkka är min mor. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag klarat mig rätt bra utan henne i många år, det är inte alltid jag hyst dessa varma känslor. Jo, jag har alltid älskat henne för att hon just är min mor. Skillnaden är att jag verkligen fått lära känna den person Hilkka verkligen är. Hon dömer aldrig andra människor. Hon talar heller inte illa om andra, trots att hon faktiskt har anledning att gör det. Ingenting är för stort eller för jobbigt att höra och ta till sig. Det finns saker man kanske inte talar om för en gammal människa för att man vet att det tar dem hårt. Det finns inget som får henne på fall. Samtidigt är hon humoristisk och klok som en bok.
 
När mamma drabbades av stoken var jag livrädd de första två veckorna. Rädd för att hon skulle tas ifrån oss. Men det var inte hennes tid, hon har så ofantligt mycket mer att ge och få, särskilt det sistnämnda. Till sommaren fyller mamma 80 år. Nu vet jag att hon kommer att finnas där för att fira denna högtidsdag. Jag hoppas att så många som möjligt av hennes nära och kära kan komma över och fira hennes dag, för det är hon verkligen värd!
 
Önskar att alla någongång fick chansen att  lära känna en sådan person som Hilkka / Eva-Lena
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Vintervägar

Tyck och tänk
Tänk att det varje år sker olyckor när första snön kommer. Inte så konstigt egentligen när folk ger sig ut på vägarna utan vinterdäck. sen finns det de som kör på som vanligt "Ja, vadå jag har ju vinterdäck??"
 
I dag har jag stora delar av dagen legat ute på vägarna och kört och oj vilka stollar det finns där ute. Nu kan jag väl kanske inte påstå att jag är felfri dock men jag anpassar min körning till väglaget. Tidigt i morses var jag på väg till ljungby på 25:an. Det var fortfarande mörkt när jag gav mig av. Blev omkörd av många, trots att jag ändå höll 90 km/tim. Visst den tillåtna hastigheten är 100 km/tim. Blir omkörd av en svart BMW och följer den en bra bit framåt med blicken. Han kör om den ena efter den andra, kastar sig fram och tillbaka i filerna. Bromsljusen lyser ibland från BMW och ibland från den omkörda bilen. Han faller i glömska och tankarna vandrar över till annat. Väl framme i första rondellen i Ljungby. Vilken bil tror ni stod där när jag kom fram? Jo, just det BMW:n. Han tjänade INGENTING på att ligga och stress köra. Däremot riskerar han sitt och andras liv.
 
 
En annan sak man bör tänka på när man kör på vinterväglag är att hålla avstånd till framförvarande bilar. Det är MYCKET ofta man ser bilar som ligger och slickar röv på vägarna, sommar som vinter dock är det än vanskligare så här års.
 
 
Om du sänker din hastighet från 100 km/t till 90 km/t och skall köra 4 mil så tar det 2,67 minuter längre. Startar du 5 minuter tidigare så har du ju 2,33 minuter till godo ifall du skulle få en epatraktor framför dig  ;)
 
Bromsträckan, om du kör på en torr vägbana är 49 meter och med dubbdäck på isig vägbana är 157 meter. Lägg där till reaktions sträckan när du kanske en sen eftermiddag, i mörker, är på väg hem efter en tuff dag på jobbet.
 
 
Nä, så var rädda om er och sänk hastigheten och håll avstånd!! / Eva-Lena
Ingen har kommenterat än bli den första!

Små tankar

Tyck och tänk
Jag har haft mycket omkring mig sista tiden. Ofta har tanken slagit mig att det skulle bli en bra blogg men det har stannat vid en tanke. Samtidigt som jag har känt ett starkt behov av att skriva av mig, så har tiden inte riktigt räckt till. Visst det handlar om prioriteringar och mina prioriteringar har varit på allt och alla andra och jag har glömt bort mig själv lite. Jag känner att jag måste prioritera mig själv lite mera. Nu har jag kommit till insikt IGEN att jag inte kommer att orka med alla krav från arbetet, familjen, släkten om jag själv känner att jag inte mår bra.


Att skriva av mig har alltid hjälpt mig att orka mer och komma förbi sådant som känns betungande. Visst jag har alltid haft ett otroligt stöd i min syster och det kan jag känna mig lyckligt lottad för. Alla har inte någon som kan eller vill ge det stödet. Jag vet att det är många i min närhet som är i behov av min hjälp och mitt stöd men jag känner att jag måste stärka mig själv för att orka vara ett stöd för andra.


 

Under livet måste man fatta många beslut och det är inte alltid besluten är de rätta i sluttampen. När man fattar ett beslut så gör man det efter de förutsättningar som finns just då. Beslutet kan vara kännas helt rätt vid just den tidpunkten men saker kan förändras och de beslut man tagit kan i efterhand visa sig vara felaktiga. Man kan gräva ner sig, ändra sig eller lära sig.

 

Vissa beslut går inte att ändra i efterhand hur gärna man än skulle vilja. Vad gör man då?? Det finns egentligen bara två saker att göra. Man kan fastna i det och bli bitter, men bitterhet tar mycket av energin. Man kan acceptera och försöka lära sig något av det. Då kommer det ju något positivt ur även ett dåligt beslut.

 

Vissa beslut kan man ändra på i efterhand. En del gör det trots att de kan anses som svaga för att de inte står fast vid sina beslut. Jag ser det som en styrka. Andra står fast vid sitt beslut hur fel de än vet att de har. De personerna får leva med vetskapen om att de gjort fel. Man kan ju hoppas att de inte fattar så många felaktiga beslut för det måste vara en tung börda för dem att bära på.

 

Sen finns det en kategori människor och de tycker jag är den mest sorgliga av dem alla. Det är de som fattar ett beslut, står fast vid det och intalar sig själva att de gör rätt. Det dessa personer som jag tycker mest synd om för de skadar och sårar andra människor utan att själva förstå det. De lever i sin egen verklighet och har ingen susning om hur illa de gör andra människor. Själva far de inte så illa men personer i deras närhet mår desto sämre. Jag skulle inte vilja leva genom livet med sådana skygglappar fast ibland hade det varit skönt kanske??

 

 

Ibland avundas jag de människor som går genom livet utan några som helst prövningar. De som föds med guldsked i mun och leker sig genom livet. Man träffar ibland människor vars största problem är vilket vin de ska ha till maten eller huruvida de ska fira julen hos föräldrar eller svärföräldrarna. Jag brukar intala mig själv att jag inte skulle vilja vara i deras kläder för allt som sker i livet formar oss till de vi är. Visst, det är ju sant men vad är det för fel att aldrig drabbas av något ont och vad säger att man inte formats till en bra person för det? Jag är väl inte starkare, gladare och har ett mer berikat liv än dem?


Ja, visst klarar jag av att hantera svåra situationer bättre än dem men om man aldrig drabbas av något svårt så va fan har man för nytta av det då? Jag kan ibland vara glad att just jag drabbas av något som jag vet att någon annan i min närhet inte skulle orkar ta sig igenom. Däremot kan jag bli så jävla förbannad ibland över att just jag drabbas eller någon i min familj. Är jag en magnet till allt ont som kommer i min/vår väg? Lite är det nog så!


En positiv egenskap som jag fått som jag känner att inte alla människor inte har och kanske allra helst inte de människor jag nämnde här ovan har. Det är att jag INTE dömer andra människor. Nu är det inte så att jag älskar alla människor och jag har inte längre ett behov av att bli älskad av alla heller. Däremot ger jag alla en ärlig chans att visa vad de går för. Vad de ställt till med tidigare eller vad jag hört av andra hurdana de är, bryr jag mig inte så mycket om. Jag ser också människorna bakom direktör Olsson bakom sitt skrivbord eller Tjalle rövare som ligger på parkbänken med en flaska Vino Tinto.


Alla har vi varit små rackare som tävlat om första platsen. Vi har alla varit små och hjälplösa. Livet har sedan gett oss olika förutsättningar. En del väljer att inte se de människor som är mindre lottade eller så ser de på dem och rynkar på näsan. Sen är det också så att många ser dem och hjälper dem men ser ändå på dem som om de var mindre värda. De känner en sig duktiga och som väldigt bra människor. Visst är det behjärtansvärt, men jag känner ändå att det inte är bra. ALLA är värda samma respekt!


Det jag skriver känns lite klyschigt, ungefär som facebook inläggen som säger "kopiera detta om du tycker....bla, bla, bla"  på sådan självklara saker som alla tycker. Men jag ska ta ett exempel för att förklara det jag menar. Det gäller ju inte enbart direktörer eller A-lagare

 

Jag var på ett kundbesök där jag skulle hjälpa dem att montera upp en påbyggnad. Kunden var en äldre herre som nått pensionsåldern men jobbade fortfarande lite. Han var väldigt förundrad att en tjej kom för att montera det. När jag stod där på stegen och skruvade så sa han - Det syns att du skruvat innan. Jag är fortfarande nyfiken på vilket sätt det syntes. Undrar ifall han sagt samma sak om en man hade stått där på stegen :) Samma herre sa en annan sak vid ett senare tillfälle. Vi gick genom produktion för att komma till den avdelning där jag skulle hjälpa dem att ta fram ett lyfthjälpmedel till en monteringsplats. På vägen stannade han vid en truck och skojade lite med killen som körde. När vi fortsatte att gå sa han till mig att här gör vi inte skillnad på folk och folk. Jag brukar skoja lite med DEM när jag är här ute. MEN snälla det var ju exakt det han gjorde!!!

 

Jag skulle kunna ta hur många exempel som helst, från verkliga livet, men jag tror att ni som orkat läsa ända hit ändå fattat poängen. Har ni inte gjort det så ska ni kanske fundera lite över hur ni ser på människor runt ikring er ;)

 

För ett tag sen var jag på julmarknad i Kosta men mig hade jag mamma, hennes väninna, min storebror och Chrille. När vi stod i köket, sa min älskade mamma att hon kände en skam för att hon skämdes över att visa sig med sin son (min storebror) Jag sa åt henne att hon inte behövde skämmas för att hon kände så. Hon älskar sin som lika högt som jag älskar mina söner. Tyvärr är det ju så, att det är ju just på grund av alla fördömmande människor som min mor kände det hon kände.

 

 

När min bror fick sin första lön köpte han en röd ny fin cykel till sin lilla syster (mig) Han har mycket och många att gott göra för sina handlingar. Däremot så har han själv inte valt att bli den han blev. Åter igen spelar alkohol en stor roll i det hela. Han har nu varit nykter sedan han kom ner till Småland och jag hoppas innerligt att han äntligen kommit så långt att han gör vad han ska för att må bättre och bli en bättre människa. Jag vet att vi kan bli besvikna igen men på något sätt så blir jag inte besviken på honom som person. Droger har en otrolig kraft över den enskilda individen.

 

Det blev ett långt inlägg om tankar. Just nu är det mycket tankar som far runt i skallen på mig både privat och i arbetet så det gäller att hålla fokus på det viktiga och vad ni än må säga så är mitt mående det allra viktigaste för mår jag bra så kan jag ge stöd till dem som själva inte orkar.

 

Jag känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men någonstans måste jag sätta punkt och det gör jag här. Har en känsla av att jag snart dyker upp igen för det känns rätt befriande att få skriva av sig lite. Klumpen i magen har krympt ihop lite ;)

 

Önskar en alla en trevlig lördagskväll / Eva-Lena

Läs 5 kommentarer eller kommentera du också!

Inte lika enkelt längre

Tyck och tänk

Ligger mycket ut på vägarna och kör idag. Man hinner grunna på mycket under de timmar man kör. En sak som jag funderat över och som jag konstaterat. Det var mycket lättare förr. Jag menar då kunde man på vägens beskaffenhet läsa ut vilken hastighet som gäller. Motorväg 110, Landsväg 90, utkanterna av städerna 70, mitt i stan 50. Nu kan det vara 30, 40, 50, har även sett 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120. Sen har vi dessa jävla fartkameror, inte för att jag är en fartdåre utan just för att man kanske inte är helt klar med vilken hastighet som gäller. Det byter ju snabbare än man kan blinka, på landsvägar svänger det mellan 70, 80 och 90. Hur många gånger har man bromsat in till 70 trots att det är 90, bara för att vara på den säkra sidan. Det är ju inte alltid hjärnan registrerat hastigheten, trots att den sett till att man sänkt farten till gällande hastighet. Ungefär som att stänga av kaffe bryggaren, man är osäker om man gjort det men kikar man så har man gjort det utan att registrera det.


Det var länge sen jag bloggade sist. Stundom har jag saknat det men tiden räcker inte riktigt till. Nää, så ska jag väl inte säga. Tiden finns om man vill, det är väl egentligen en prioritering man gör och jag har valt att inte prioritera bloggandet. Däremot har jag saknat att säga och skriva vad jag tycker. Det är ju faktiskt en slags terapi att få skriva av sig ifall man stör sig på något. Vi får se ifall jag får smak för bloggandet igen. Så, det får räcka för denna gång.

                                              Kör lugnt där ute och håll koll på skyltarna :)
                                                                 / Eva-lena

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Har funderat och funderat....

Tyck och tänk
....på om jag verkligen ska ha kvar bloggen. Jag har inte hjärta att ta bort den men jag har haft funderingar ifall jag ska gå under jorden ett tag. Jag har funderat över hur jag ska skriva för att en del ska förstå, medans andra, icke berörda, inte ska ta åt sig.

Det är dags att gå vidare inte blicka tillbaka på det som varit utan se framåt. Det är så lätt att man fastnar i tanken, ältar, mal och kommer på så sätt inte vidare. Endel saker får man aldrig svar på och då är det bättre att släppa taget och gå vidare. En del frågor mår man dessutom bättre av att inte veta. Tänk på att aldrig ställa en fråga som du inte vill ha svar på. Man måste någonstans sluta upp att se en själv som offer. Hur livet ska te sig är upp till var och en att forma.

I går valde jag ändå för att ta upp skrivandet på bloggen igen. Det var en ung, vacker tös som fick mig att förstå att jag inte ska ge upp något som jag tycker om bara för att någon annan inte vill släppa taget. Jag tänker inte längre ta hänsyn eftersom jag själv inte får respekten. Det är faktiskt upp till var och än att komma in och läsa det jag skriver. Skulle mina ord får någon att må dåligt så är det faktiskt upp till den personen att låta bli att gå in och läsa. Jag tänker nämligen inte kväva mina känslor. Jag har lärt mig att förstå att jag inte kan förändra andra människor. Jag kan bara förändra mig själv och hoppas att andra kommer till samma insikt.

Jag vägrar att ta på mig andras dåliga mående. Jag är för stark nu för det. Däremot finns det andra i min närhet som inte har den styrkan ännu och har svårt att skilja på sina egna och andras känslor. Ibland klarar man inte av att reda ut det själv och då är man stark som ber om hjälp.

Detta blev lite luddiga tankar, men de är mina och jag mår bra av att få ner dem på pränt. Nästa blogg lovar jag ska bli skriven av den glada tjej jag verkligen är.

Minns gårdagen,
dröm om morgondagen
men LEV IDAG!

/Eva-Lena
Läs 4 kommentarer eller kommentera du också!

Dan före doppare dagen....

Tyck och tänk
Ja, då sitter man här. Hela huset luktar mat, revbensjäll, skinka, Janssons frestelse och lanttulaatikko (kålrotslåda). Utan kålrotslåda=Ingen jul :)

I dag var jag också till Kosta och handlade två sista julklapparna. En till Gunnar och en till Fredriks Marie. Jag hade kameran med för jag ville ta lite vinterbilder. Det är inte ofta vi får denna mängd snö här nere i småland och har vi fått det något år så har det inte varit över jul. Det börjar töa ute så det gällde verkligen att passa på man vet ju inte hur länge den får ligga.

 

Jag tog mig långt in i skogen för jag ville ha orörd snö. Det var så tyst och vackert och rogivande. Julstämningen började infinna sig ;o)

 

 

I morgon är det jul afton men jag tar det med väldig ro. Känner faktiskt att det kommer att bli en bra jul, trots allt :)

 

 

Julen är en ångestfylld tid för många. Ensamheten gör sig mer påmind än någon annan gång under året, för de som inte har någon familj. Stressen är också en stor grej för många. Allt som ska fixas, städning, klappar, mat och sen ska man le och tycka att allt är jätte lyckat. Känns som många glömmer bort vad julen handlar om.

 

 

 

Så ta en tanke ställare så här i juletid. Måste allt vara perfekt? Kan jag känna en glädje i att träffa familj och vänner utan att ställa krav eller känna krav. Många säger att det är tanken som räkna men hur många menar det?

 

 

 

Jag skänker en tanke till alla de som firar sin jul i ensamhet. Känner du någon, vän, granne eller någon annan som du vet kommer att sitta i en ickevald ensam så slå en signal och önska dem en god jul. Kostar så lite men ger så mycket :)

 

Med dessa bilder och denna uppmaning önskar jag er alla en riktigt GOD JUL

/ Eva-Lena

 


Läs 7 kommentarer eller kommentera du också!

Mål, delmål och självrannsakan.

Tyck och tänk
Det blåser kalla vindar speciellt i det egna ledet. Skadeglädjen florerar både IRL och på nätet. Ja, det sistnämda är inte så svår att förstå. Slår man sig för bröstet och ser sig som mycket bättre än andra så blir det lätt så. Man kommer mycket längre med ödmjukhet ;) Men varför blåser det så kallt i det egna ledet?

Handlar det verkligen om ett misslyckande? Ja, i mångas ögon är det ett misslyckande. Förutsättningarna finns ju! Bra spelare och tränare, trygg ekonomi och en massa supportrar. Var i ligger då felet?

Trygghet

Det har pratats mycket om Ferrari och Drabant. Ferrarin har idag blivit väldigt matt i lacken men det går ju att fixa med en enkel vaxning, eller? Pengar är något som många ser som trygghet. Man köper sig det man vill ha och känner en glädje i detta. Att bygga upp något snabbt och effektivt med hjälp av pengar, utan att ha en fast grund att stå på, är att bygga upp en falsk trygghet. Ekonomisk trygghet är en byggsten men den kan inte ensam skapa hela grunden. Vad är det för mening med att ha en kanonfin ishall, bra spelare och tränare och en enorm skara supportrar när ingen kan känna glädje. Man har satt upp mål att nå stjärnorna och bara nått upp till trädtopparna och ser det som ett misslyckande?

Självrannsakan

När det man satsat pengar på inte levererar som man förväntar sig börjar man leta efter fel. Man skrapar på ytan och kommer fram till att det måste vara tränarens fel. När det egentligen gäller att sätta sig och göra en självrannsakan. Förra året var det kaos i ett annat lag med bland annat fyllekörningar i rondeller. Många har gjort sig lustiga över detta men föreningen satte sig ner och gjorde en självrannsakan. Fasaden vacklade och istället för att putsa upp den insåg man att det behövdes mer än så. Man såg över sin organisation byggde upp den på nytt på en fastare grund att stå på och se var de är idag. Även ifall de kanske inte kommer att gå hela vägen så kommer de (laget, klubben och supportrarna) att känna en glädje i vad de åstadkommit.

Målsättnig

Det är inget fel i att sätta upp mål. Däremot måste man sätta upp delmål också. Vägen till stjärnorna går via trädtopparna. Att nå trädtopparna är ett steg att glädjas åt på sin väg till att nå stjärnorna. Är man en grupp måste ju målsättningen sättas gemensamt. För man kan ju inte sträva mot olika mål? Låt säga att endel i gruppen har som mål att nå allsvenskan. Andra har en målsättning att nå allettan och några ser gärna att man förankrar sin plats i 1:an. Vad blir så av detta? Jo, förvirring. De som nu har som målsättning att nå allsvenskan har rasat ner i källaren och kräver förändring. Den andra gruppen som vill nå allettan känner en frustration och ser sitt mål försvinna ur sikte. Den tredje gruppen, som gillar läget, är nog de som idag mår bäst. Tyvärr är det ju inte de som hörs mest utan det är de som är missnöjda, så är det ju tyvärr alltid.

Har de verkligen misslyckas då? Nä, jag anser inte det. Man måste komma ihåg var man varit, kunna se var man vill vara i framtiden men man måste leva i nuet och känna glädje i det. De har alla förutsättningar men de fokuserar på fel saker.

Mina tankar har jag flätat in i hockey men egentligen handlar det om ett synsätt på livet i sig.

/ Eva-Lena

Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

Bilden från igår.

Tyck och tänk
Ja, jag reagerade igår och tycker det fortfarande det var väldigt malplacerat. Jag tror faktiskt inte budskapet gick fram om det nu var tänkt att det skulle komma fram? Jag såg det inte, utan såg istället motsatsen.

När jag kom hem och fick in bilderna på datorn så blev jag nyfiken på vad GEGEN betydde. Trodde först att det var det namn. Google translate hjälpte mig för det var tydligen tyska och betydde MOT. Jaha, tänkte jag Och ställer mig egentligen ännu mer undrade över plakatet. Vill man inte få fram budskapet? Jag menar alla kan inte tyska och är inte lika smarta som jag som använder mig av google ;o) Att visa sin ståndpunkt i frågor, ser jag som positivt men på en hockeymatch. Ville de att skylten skulle misstolkas och på så sätt få fram sitt egentliga budskap?? Man går på en hockeymatch för att heja på sitt lag, man kallar sig Trossö Ultras och visar upp ett plakat med ett mycket luddigt budskap. Ja, nu sticker jag ut hakan men är det någon som kan ge en bättre förklaring? Det är ett ämne som är värt att ta upp i debatt, tycker jag.

 

Tacka vet ja andra sidan. Där gick det inte att ta fel på budskapet.

 

 

Kommer att lägga en länk här under denna bild till fler bilder så håll utkik :o)

 

Ha en bra kväll / Eva-Lena

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Trygghet...

Tyck och tänk
....ja vad innebär trygghet. Jag har sen långt tid (innan jag bildade familj) sagt att jag ska ge mina barn trygghet. De ska få bo på ett och samma ställe hela deras barndom. De ska känna att de kan prata med mig om ALLT både gott och ont.  Dessa saker var ju något jag alltid sett som trygghet. Jag har känt mig otrygg och har i ungdoms åren fått för mig att det är just av dessa anledningar känner sig trygg men det är ju ytlig trygghet. Visst skapas tryggheten mycket genom omgivningen. Är det den verkliga tryggheten?

Mamma var min trygghet. Hon stannade och höll ihop familjen. Hon var länge min hjälte. Visst jag kunde inte prata med henne om saker men jag visste/vet att hon älskade mig. Kärlek är viktig. Alla människor behöver känna att de är älskade. Samtidigt så har mammas kamp för att hålla ihop familjen präntat sig in i mig också. Jag har inbillat mig att tryggheten sitter i familjen. Vilket gjort att jag hållt väldigt hårt i kärnfamiljen, mamma pappa och barn. Ja, jag vet att mina barn vet, att jag och pappa älskar dem mer än något annat. Är de då trygga?

Jakten efter trygghet har precis börjat för mig. Jag vet nu vad det är och hur jag ska finna den. Tryggheten sitter i vårt inre. När jag har funnit den kan jag också lära mina barn vad trygghet är. Jag måste lära mig att tycka om mig själv för den jag är. När jag gör det då har jag funnit en trygghet. För att finna den så krävs mod. Det har jag! Det krävs tid och det har jag också. Min älskade syster sa en gång en sak som etsas sig fast i mig. Tänk vad människor sagt kloka saker till mig utan att jag lyssnat. Jo, lyssnat har jag gjort men det är inte förrens nu jag fattar att det även gäller mig. Till och med mig skiljsmässa planterade jag in i min mans mående först, innan jag kom till klarhet med att det handlade om mitt eget mående. Tillbaka till min systers kloka ord. Livet är som en linjal. Människor blir ungefär 80 år om varje millimeter är ett år så har jag lika lång tid att leva som jag levt. Ja, så tiden finns.

Det jag vill få fram med detta är att tryggheten inte är något vi finner runt oss. Grunden lägger våra föräldrar men sen är det upp till oss själva att finna den. På något sätt vill jag ta bort det ansvaret från mina föräldrar. För visst har jag klandrat dem. Att vi flyttat runt när jag var liten och att jag inte har kunnat del med mig av mina sämre sidor med dem. Kanske i tron om att de inte skulle älska mig längre. Därför har jag bara visat hur duktig jag är. Men nu när är jag vuxen och fått insikt kan se att det inte är deras fel. De fostrade oss efter deras bästa förmåga. Nu är det upp till mig hur jag vill att livet ska te sig.

Mina barn då. Ja, jag ska försöka lära dem att de ska älska sig själva. Den trygghet jag kan ge är vetskapen att jag älskar dem oavsett vad. Sin egen trygghet måste de finna inom sig.

/ Eva-Lena
Läs 5 kommentarer eller kommentera du också!

Jag väljer att dela med mig

Tyck och tänk
Ja, jag känner mig stark nog. Att skriva vad man tycker och tänker och känner är väldigt utlämnande. Jag har en syster som är så stark i sig själv att hon utlämnar alla sina känslor och tankar för att dela med sig till andra. Att dela med sig till andra är ett sätt att läka sig själv. En arbetskamrat till mig sa en gång en klok sak som etsade sig fast i mitt minne. Han sa något i stilen med att man hela livet bär på en ryggsäck. Om man inte rensar ryggsäcken med jobbiga saker så blir ryggsäcken till slut alldeles för tung för att bära. Denna liknelse drog han i samband med att en person "gått in i väggen".

Vi (min man och jag) var i går på familjerådgivningen. Ja, inte för att reparera vårt äktenskap utan för att få hjälp att komma vidare. Jag kunde inte för min vildaste fantasi tro att det skulle ta den vändning som det gjorde. Jag (vi) kom till insikt att våra problem inte ligger i vårt förhållande utan på personliga plan. Vi bär båda på saker som vi inte bearbetat. Våra ryggsäckar är tunga och nu börjar vi att tömma den var och en för sig. Vi kan stötta varandra och jag är ännu mer övertygad om att allt kommer att bli bättre även fast vi har långt att vandra. Men vi kommer att ta oss ur detta stärkta av vår nya insikt. Jag anser att varje människa någongång måste stanna upp och fundera över hur liv blivit. Har vi det liv vi vill? Är vi lyckliga? Livet är inte alltid rosenrött men gör vi verkligen det bästa för må bra?

Att sticka huvudet i sanden och intala sig själv att allt kommer att bli bra är ingen hit för det gör bara ryggsäcken tyngre att bära. Varför vänta så länge tills man inte längre orkar bära den längre. Varför ber man inte om hjälp i tidigare stadium. Ja, det är inte lätt att svara på. I mitt fall är det väl så att jag alltid varit "den där duktiga" som fixar allt. Men det är jag ju inte. I går kom jag till insikt (efter 43 år) att jag söker trygghet. Varför då? Jo, någonstans bottnar det i min uppväxt. Nää, jag ska inte skylla på taskig uppväxt men visst påverkas man av den. Jag har tappat lite av mig själv i min jakt på bekräftelse och trygghet.

Ni som tycker detta är pinsamt och inte vill att jag ska fortsätta skriva kan sluta läsa NU!

Jag var 20 år då jag träffade mannnen i mitt liv. Han var fjorton år äldre och jag förälskade mig i honom. Vi har haft ett bra liv och tillsammans fostrat tre underbara söner. Men någonstans försvann den trygghet jag eftersträvade. Min man vacklade i sitt mående och jag tappade min trygghet. Nu menar jag inte den ekonomiska tryggheten utan tryggheten i att ha en stark person vid min sida att luta mig mot när jag kände att jag behövde. Konstigt egentligen för jag har alltid sett mig som stark men i går insåg jag att det finns en liten flicka i mig som behöver någon som stöttar. Dessutom har jag insett att jag vill inte vara beroende av andra för att må bra. Jag måste hitta mig själv. Kunna stå på egna ben och känna att jag mår bra av mig själv.

Ja, allt detta bottnar nog i ett beroende eller sättare sagt ett medberoende. Lite kortfattat om mitt liv. Jag är uppväxt i ett hem där min far var periodare. Visserligen såg jag aldrig honom full eftersom han var iväg när han söp. I väg på resa, enligt mor men tillslut blir man tillräckligt stor så man förstår att något inte står rätt till. Ja, jag minns en gång då jag såg honom bakfull. Han pissa i byrålådan i hallen och mamma torkade upp och slog honom men trasan. Pappa grät och sa att han trodde han var på toa. Visst idag skrattar jag åt händelsen idag men det gjort jag inte då.

När jag var 10 år hade min föräldrar tagit ut skiljsmässa och halvårs betänketiden var över. Min far var på supresa och min mor var klar att lämna honom. Då inträffade en tragisk händelse som fick skiljsmässan att rinna ut i sanden. Min syster gick bort som 18-åring. En 16-årig pojke släckte hennes livslåga. Efter sig lämnade hon en liten son på 3 månader. Mina föräldrar adopterade detta lilla gossebarn och han är idag min älskade lillebror. Jag miste en syster min fick en bror. Min far tog sig i kragen och lämnade spriten bakom sig. Jag var så stolt över honom. Han gjorde sig ett namn och livet verkade vända och se ljus ut. Men någonstans så hade han inte bearbetat orsaken till varför han hamnade i beroendet. Utan idag lever mina föräldrar i ett äktenskap som INTE är lyckligt. Båda mår dåligt men ingen av dem har styrkan göra något åt sitt mående.

Jag har en storebror som idag lever som förtidspensionär. Han lever i sitt beroende och där finns inte mycket att göra. Han ringer en gång i månaden då han fått pensionen. Vilket är skönt för då vet jag att han fortfarande lever. Min andra syster som jag skrev om i början ser jag upp till på ett sett som få människor ser upp till någon annan människa. Hon har levt i ett missbruk som nästan tog hennes liv. I dag är min syster fri från sitt beroende och har funnit en frid som jag hoppas att jag en dag också skall finna. Jag har precis börjat min resa för att nå dit. Jag fanns för henne när hon behövde mitt stöd och idag finns hon för mig och ger mig den styrka jag behöver för att komma vidare.  Jag har inte fallit under alkoholens påverkan. Det är min styrka men någonstans har jag påverkats av allt det jag gått igenom och idag börjar jag min resa för att hitta mig själv.

Anledning till att jag är så utlämnande som jag är idag är för att jag kanske kan hjälpa någon annan i liknande situation.  Är inte ryggsäcken överfull så kan man lösa vissa saker själv. Däremot så är det inte fel att be om hjälp. Andra kan inte lösa ens problem men de kan hjälpa en att se andra vägar istället för det tunnelseende man lätt hamnar i.

Ha en go lördag / Eva-Lena
Läs 7 kommentarer eller kommentera du också!

Djungeltrumman har gått....

Tyck och tänk
Ja, en man som hört, pratar med sin sambo som i sin tur ringer sin vän som ringer sin syster som är min arbetskamrat för att höra ifall hon vet något. Så är det är ju tyvärr så när man bor på mindre ort, man hinner inte landa själv innan spekulationerna är igår. För att inte alldeles för mycket osanning ska spridas så ska jag ge svar på en del av de frågor som säkert surrar. Vi kommer att möta många människor i vår omgivning som kommer att fråga. Inte alla med av välmening utan mest för att gotta sig i andras olycka. Vi har kommer att under den närmsta tiden lära oss vilka som är våra verkliga vänner.

Här kommer lite svar.

Ja, vi ska skiljas.
Ja, det är mitt beslut.
Nej, det finns ingen tredje person inblandad.
Nej, vi är inte ovänner.

Vad som ligger bakom detta är något som är privat och det är inget jag delar med mig av, utom till ett fåtal väl valda personer i min närhet. Detta är inte ett beslut som tagits utan att det stötts och blötts hur många gånger som helst. Man lämnar inte 23 års äktenskap i en handvändning och ja, det har varit ett av svåraste beslut jag har tagit i mitt liv eftersom det påverkar de personer som ligger mig varmast om hjärtat.

Min önskan är att alla i vår familj skall må bra. Just nu är det kaos men jag vet att det kommer att komma något gott ur detta. Hoppas alla kan visa oss respekt och hellre fråga oss ifall ni undrar något istället för att ni drar egna (felaktiga) slutsatser.

Hälsningar Eva-Lena
Läs 4 kommentarer eller kommentera du också!

Idag har jag varit i Ullared

Tyck och tänk
Tanken var väl inte att shoppa utan träffa min älskade syster. Min syster som ideellt jobbar ett par dagar för att samla in namnunderskrifter för att folk ska ta ställning för att barnen ska få en vit jul. Jag inte en snöfylld jul utan en jul utan alkohol. Detta är ett arbete som utförs av IOGT-NTO

Det här är vit jul

Visste du att var tionde barn känner oro inför julen? Inte för att tomten ska ge fel julklappar. Utan för att han vinglar så konstigt.

Alkoholkonsumtionen är i dag hög bland vuxna runt om i landet. Runt 385 000 barn växer upp i Sverige med föräldrar som har ett riskfyllt drickande. Ännu fler barn känner obehag under julen. Barn till normaldrickande föräldrar. För när mammas kramar plötsligt känns annorlunda, när fasters skämt blir omöjliga att förstå eller när morfar luktar så konstigt, då står inte längre julen för en trygg gemenskap.

Vi vill göra skillnad – vill du?

Vi vill få fler vuxna att avstå alkohol under julhelgen och genomför även en rad alkoholfria aktiviteter för barn och ungdomar runt om i landet.

Namnunderskrifter Ta ställning du med och skippa alkoholen i år! Skriv under på att du lovar avstå alkohol över 2,25% under julafton, juldagen och annandagen. Även om du själv inte kommer att fira jul tillsammans med barn så kan du göra ett ställningstagande i solidaritet med alla de barn som växer upp i hem med missbruk.

Aktiviteter Det ska vara kul med jul! Men när gårdar och fritidsaktiviteter stänger under julen försvinner ett andningshål för många barn som lever i missbrukarfamiljer.
Vit Jul genomför därför en rad roliga aktiviteter runt om i landet där alla barn är välkomna – de som verkligen behöver det och de som bara vill komma iväg och ha roligt. Klicka på Sverigekartan på startsidan och se vad som händer i just din kommun!


Jag är inte nykterist men jag vet vad alkoholen kan göra med människor och iår avstår jag alkoholen dessa tre dagar. Inte kommer det att direkt hjälpa de barn som far illa under julen men på detta sätt kommer jag att visa att jag tänker på dem. Det var flera som inte ville avstå från nubben till sillen och det är okey också. Detta är inget påtvingat men man kan alltid gå in och stödja IOGT-NTO i deras arbete. För de gör ett otroligt arbete och mycket av deras arbete utförs ideellt.

Ha en bra kväll / Eva-Lena
Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Lekt frisör....

Tyck och tänk
....ja ni vet jag brukar ju göra det allt emellan åt. Nu var jag trött på mitt eget hår. Började få lite mörkare utväxt vilket jag INTE tycker om  dessutom så ville jag klippa upp det lite. Klippningen blev inte så mycket på längden utan mer att klippa upp det för att få lite mer volym. Jag bestämde mig för att lägga lite kastanjebruna slingor för att göra det lite mörkare och på så sätt få utväxten att synas mindre. Som alltid brukar jag ta före och efterbilder när jag leker frisör även på mig själv. Jag utsätter inte andra för något jag själv inte skulle tordas :)

 

Så då har man sparat ca. tusenlappen, för det är ju ungefär vad man skulle fått gett för klippning och slingor. Synd att jag inte kan laga tänder själv...där finns det ju pengar att spara ;)

 

Idag har det annars varit lugnt. Har fortfarande lite sviter av natten till fredagen då jag tillbringade större delen på muggen...mer om det skriver jag INTE. Däremot är jag kurant nu förutom att det tagit på krafterna och vikten...hmm, har ju jätte mycket överflöd att ta av (ironi)

 

Apropå det här med vikt. Förstår mig inte riktigt på folk. Varför tycker många att det är helt okey att påpeka för magra persomer att de är just magra? Fick en kram av en person här om dagen med kommentaren "Vad mager du är. Du borde äta upp dig flicka lilla man känner ju revbenen på dig." Allt detta kläcker han ur sig med ett leende på läpparna. Undrar vad han sagt ifall jag vägde 120 kilo. "Vad tjock du är. Du borde ta och banta flicka lilla man känner ju fettvalkarna på dig." Nej, så kan man ju inte säga! Näähää, och var i ligger skillnaden?

 

Ibland har jag lite svårt att kategorisera mina inlägg..."allmänt dravel" passar ju för det mesta...även "hockey" men ibland blandar jag hej vilt i en blogg och då blir det lite knivigare....sätter ändå detta under "tyck och tänk"

 

Ha en trevlig lördag kväll / Eva-Lena

 

Själv får jag en trevlig lördags kväll för hur charmigt och trevligt är det inte när karlar somnar i fotöljer och soffor.

 

De har inte en susning om att jag förevigade dem. Jag slipper ju åtminstonde underhålla dem, blir nog en kväll framför datorn...finns det någon som håller mig sällskap? ;o)

 

Läs 5 kommentarer eller kommentera du också!

Maktlöshet

Tyck och tänk
Ja, det kände jag i går kväll. Att se att en ung människa tappat fotfästet och må piss och veta att man inte kan göra ett dugg. Hans dåliga mående bottnar i ett drogberoende. Så länge han inte själv inser det så kan ingen hjälpa honom. Jag tror ändå han innerst inne förstår det men vägen till ett drogfritt liv är tuff. Det är inte bara att sluta och sen leva på som man gjorde innan. Det är att bryta upp, välja en annan väg, bryta helt med sitt tidigare liv och de flesta av ens kamrater. Hitta nya vänner, nya saker intresssen som ger en samma glädje och rus som drogerna gav i börja, innan de tog över ens liv.

Maktlöshets känslan kommer av att man står jämte och ser på. Veckor blir till månader, månader blir till år och vägen tillbaka blir bara längre och längre. Hur länge orkar han. Kommer han att komma till insikt och finns då orken kvar att ta sig tillbaka. Vi är många runt honom som älskar honom och kommer att göra allt för att hjälpa honom den dagen han ber om hjälp. Nu kan vi inget göra mer än tala om att vi finns här för honom.

Önskar jag kunde göra mer för honom / Eva-Lena
Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

Arma människa.

Tyck och tänk
Tänk vad konstiga saker folk kan lägga sin kraft på. Finns en heldel lustiga människor i vår lilla värld. Jag har haft förmågan att reta upp någon så till den milda grad att han måste blogga om det.

Här kommer hans eminenta blogg. Vill inte länka för jag vill helst inte att karln ska hitta in här.

Peter # Inte den skarpaste kniven... II
26 oktober 2009, kl 18:21 Skrivet av Peter

När Eva-Lena klev in på Elgiganten idag – Ni vet hon med den begagnade hårddisken. - tror ni att hon sa ”Hej, jag är Eva-Lena som var med i Aftonbladet igår”? Samtidigt som hon misstänksamt tittade sig omkring, undrandes varför personalen inte stor snyggt uppställda i två led och bugade när hon seglade in. Tror ni att hon blev besviken när killen sa ”Vem?”.

Fast det vore roligare om Elgigantens markandschef hade ringt och förvarnat, så att hon fick lite av det mottagande som hon, som den celebritet hon nu anser sig vara, tycker att hon kan förvänta sig. För om så är fallet så försöker hon förmodligen, stärkt av förmiddagens framgång, gå förbi kön till Spy Bar i kväll, dragandes samma replik. Där kommer hon garanterat få ett ”Vem?” i ansiktet, tillsammans med en riktigt nedlåtande blick.

Jag undrar vad det kommer att göra med hennes nyvunna självkänsla? Kommer vi månne få se Eva-Lena i nästa Robinson?

Är han inte lite skojig? Snacka om att missat poängen i artikeln och han snackar om "inte den skarpaste kniven i lådan" Ja, han har nog rätt i det. Jag är inte den skarpaste men tydligen inte den slöaste heller *asg*

Läste även en annan blogg som fick mig att dra på smilbanden, för ingen kan väl ta honom på fullaste allvar längre. Han vet såååå mycket som han skulle vilja blogga om men han gör aldrig verklighet av sina hot/löften. Klart han inte gör det eftersom han inte har något som helst bevis för sina påståenden.

Ja, det är bara att konstatera att det är en konstig värld vi lever i.

En vän till mig skrev i FB : Tisdagkväll....kan någon skriva något bra om tisdagskvällar???? Jag funderade och funderade men kom inte på något :/ Näää, måndags och tisdags kvällar är urtrista. Alla andra kvällar har ett berättigande :)

Ha de / Eva-Lena

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!