Helt galet.

Allmänt dravel
Har ni någon gång burit på en dröm?
De flesta har nog det.
 
 
Har du någon gång haft en galen dröm och faktiskt försökt förverkliga den?
Några har nog gjort det.
 
 
Har du någon gång haft en vansinnig dröm, vågat satsa och fått drömmen uppfylld?
Det finns nog en liten lycklig skara där ute som faktiskt gjort det.

Det finns en tjej jag känner eller gör jag det? Jo, det anser jag att jag gör trots att vi aldrig träffats "irl" trots flera försök. Jag tror nog jag känner henne bättre än många som jag träffar så gott som dagligen. Det är en tjej jag ser upp till, kanske inte lika mycket som till min stora syster men inte långt ifrån. Vad har då denna tjej gjort för att få min beundran?
 
 
Jo, hon hade gått och burit på en dröm. Hon är en av de som vågade och faktiskt lyckades. Det gick inte helt på räls men idag sitter hon där fram i tåg och drag runt på spåren med flera ton i veckan. Den lilla goa skoförsäljaren från norr som i vuxen ålder sadlade om och blev lokförare.
 
Det var länge sen jag skrev något här i bloggen. Det finns en massa jag skulle vilja skriva om.....tids nog får jag det...men ni som känner mig vet ju hur jag gärna vill klä mina känslor i ord och när jag inte har den möjligheten blir jag lite frustrerad.
 
Nu kände jag i alla fall för att skriva ner lite tankar om att våga. För det är det som det handlar om många gånger. Våga anta utmaningen. Våga lita på oss själva. Våga sätta oss själva på prov. Om du misslyckas?, so what!! Hellre misslyckas är att aldrig försöka.
 
 
Har suttit och tittade på gamla bilder när grabbarna var små. Känslorna bara svämmade över mig. ÄLSKAR ER SÅ GRUVLIGT MYCKET <3
 
Önskar er alla en go måndagskväll / Eva-Lena
 

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Anna:

skriven

Men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!! Tack snälla, fina, gulliga, rara du för att jag fick vara med här! Jag har slutat blogga och stängt ner min blogg och därför har jag även blivit dålig på att läsa andras bloggar. Klart att vi känner varandra! Som du själv skriver så lär man känna människor på detta sätt ibland närmare än de man har omkring sig IRL. Och om någon funderar; efter drygt tre år bakom lokspakarna är det fortfarande det absolut bästa jobb man kan ha! Kram på dig!!

Svar: Ja, jag har själv varit dålig på att uppdatera. Känns som det kommer i vågor. Fotograferandet har tagit lite överhand sista tiden.Kram på dig min idol :)
Eva-Lena