Små reflektioner

I helgen var vi bortbjudna till en ny bekantskap. En tillställning med en massa människor som vi aldrig träffat tidigare och som vi kanske aldrig annars hade träffat. Även värdparet var för oss relativt okända, så vi blev väldigt glada över denna överraskade inbjudan. Det blev en mycket trevlig kväll.
 
Igår gjorde jag en reflektion, något som jag inte så funderat över så mycket innan, men som jag nu konstaterade att det är så vi fungerar över lag. Vet inte om det är väldigt svensk företeelse eller om det är allmänt vedertaget. Att vi svenskar pratar om väder är ju något man vet sen tidigare, men nu är det en annan sak som jag reflekterat över. En fråga som vi ofta ställer till personer som vi står i begrepp om att lära känna.
 
Och vad jobbar du med då? Tänk efter, har det egentligen någon betydelse? Vad man arbetar med talar ju inte om hur man är som person eller vad man gillar. Det talar ju bara om vad man livnär sig på. Där var en pilot, en bilhandlare, en affärsföreståndare, en polis, en konsult mfl. Känner ni igen det? Varför är vi så nyfikna på vad människor har för profession?
 
Varför är vi inte mer nyfikna på vad de har för intressen, vad de brinner för eller vad de ogillar. Sådana saker säger ju mer om personen än vad de arbetar med, eller? Det var en person som gick igång och berättade om ett av sina intressen. Dragkamp, det var fascinerade att höra henne berätta, med inlevelse, vad sporten går ut på och vad reglerna säger och små egna erfarenheter om sönderskavda händer.
 
Är jag helt ute och cyklar med denna reflektion? Eller är det så att vi ofta brukar ställa denna fråga till varandra? I så fall, är det typiskt svenskt? Jag skulle personligen vilja ändra på detta. Jag kan inte ändra andra, det har jag lärt mig, eller rättare sagt det har min syster gjort klart för mig :) Däremot ska jag börja med mig själv. Nästa gång jag träffar nya människor ska jag inte ställa frågan vad de arbetar med utan jag ska ta reda på mer relevanta saker.
 
Ha nu en skön tisdag både ni som fortfarande har semester, som jag, och ni som återgått till ert arbete/ Eva-Lena
 

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Inte törs man fråga vad de har för intresse vad de brinner för eller hobbies, tänk om man kommer in på djupa diskussioner. Det är lite samma som att fråga någon hur hon/han mår; vi vill inte veta svaret. Allt ska vara så ytligt :)

Svar: Ja jo, det gäller ju att inte ställa frågor som man inte vill ha svar på ;)
Eva-Lena

3 Eva:

skriven

Instämmer precis så är det oftast. En massa tomma ord blir det... bra reflektion av dig. Om nån frågar hur man har det och ifall jag ibland svarar "Nja så där... " blir det lite jobbigt för en del för jag märker att det var inte det förväntade svaret. Man ska säga Bra ... tydligen :)))

Svar: Ja fast det blev inte så mycket tomma ord, men man kanske frågade fel saker, nu vet jag vad alla jobbar med men det säger inte så mycket om hur de är som personer eller vad de gillar :)
Eva-Lena

2 Anonym

skriven

Mycket intressant Eva-Lena! Själv är jag diversearbetare med en fast övertygelse att meningen med livet är att njuta av det. Det var roligt och intressant att läsa dina reflektioner. Tack för att ni kom .... Det är gästerna som gör festen
Ulf & Sabine

Svar: Tack själva, mycket trevligt som sagt :)
Eva-Lena