Gnällblogg

Allmänt dravel
Ja, detta blir en gnällblogg. Känner att jag behöver skriva av mig och har behov av att tycka lite synd om mig själv ;)
 
Ligger i soffan och ligga är det jag gjort mest hela veckan. Risk för att jag får liggsår. Rastlös blir man också men värken gör att jag inte kan hitta på så mycket. I går morses vaknade jag och hade inte så ont. Armen kändes mest avdomnad och jag kände en sådan glädje över att inte ha ont. Äntligen på rätt väg trodde jag, ack vad jag bedrog mig. I min glädje över avsaknaden av smärtan ringde jag Jennifer och frågade om hon ville ta mig in till stan. Törs inte riktigt köra själv. Tänkte vi skulle kolla lite på skor, smycken och andra accessoarer till bröllopet.
 
När vi väl var framme på Grand samarkand kände jag att jag ångrade att vi åkte in. I bilen in började smärtan komma smygande. Det var dessutom mycket folk som gjorde att lusten avtog. Vi kikade runt lite men hittade inget som direkt föll i smak utan det slutade med att vi gick in på Maxi och plockade ihop en varsin sallad och åkte hem. I bilen hem kände jag att värken kommit tillbaka med full kraft och väl hemma käkade jag salladen, proppade i mig värktabletterna och gick och la mig. Vaknade inte förrens sent på eftermiddagen då CC kom hem. Vi åkte och handlade mat, åt och åter igen gick jag upp och la mig efter att jag tagit medicinen. Det går inget vidare att vara uppe efter att jag tagit tabletterna då det påverkar mig med yrsel och en känsla av att jag är berusad men den värsta värken släpper.
 
Vaknade vid 5 i morses av att armen gjorde ont. Gick ner och rökte, ville inte ta hela dosen medicin eftersom jag bara får ta dem 3 ggr per dygn så måste jag hålla inne lite så att jag pallar dygnets vakna timmar, Tog två alvedon och kröp sedan ner igen. Snurrade och snurrade men lyckades till slut somna om. Vaknade igen vid 8 och hade då så jävla ont, så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Proppade i mig dosen av piller och grät som ettt litet barn, så trött på värken och ledsen över att jag igår verkligen trodde att jag var på väg att bli bättre. Glädjen jag kände igår förvandlades till en fruktansvärd besvikelse.
 
I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag ska till sjukgymnasten. Jag tror väl inte de kan utföra underverk så jag kan tänka mig att jag blir tvungen att ringa upp läkaren för ett sjukintyg. Visserligen har jag kontoret hemma men eftersom jag varken kan sitta längre stunder eller köra bil så kan jag inte sköta mitt jobb fullt ut. Visserligen svarade jag på lite mail i förra veckan och tog även telefonsamtal ibland. Det berodde lite på hur jag mådde när det ringde. Var jag yr i mössan av medicinen ville jag inte svara dock ringde jag upp när jag mådde bättre.
 
Jag har fått tid till magnetröntgen 9 April!! Det är ju över en månad till dess. Ringer nog in i morgon och försöker skynda på det. De har kanske någon väntlista på återbud som jag kan sätta upp mig på. Sen löser väl inte MR problemet men där ser man väl ändå vad det beror på och vad man kan göra åt det. Jag kan ju inte leva på starka värktabletter hur länge som helst och tro mig, som det är nu så kan jag inte leva utan dem :( Ont i ryggen har jag haft innan men aldrig något som varit i närheten av detta.
 
Ha en go söndag / Eva-Lena
 
 

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Martina:

skriven

Men hållåå vad synd jag tycker om dig. Vad är det för fel på din arm? Klart att du inte ska gå på värktabletter en längre tid, de måste ju hitta orsaken till värken och hur du ska göra för att bli av med den.

Jag gick i många år med nack och axelvärk och det enda man kunde göra var att skriva ut mer tabletter. Vet en hel semester som bara försvann medans jag grät och hande ont. Efter den semestern så bestämde jag mig för att ta tag i det hela. Om jag inte fick hjälp eller kände att läkaren var helt fel, tänkte jag byta tills jag var nöjd. Hamnade hos en sjukgymnast som är mer som en läkare och hon såg utan att fråga mig, vad det var för problem jag hade. Hon hjälpte mig och sa att det här kommer att ta väldigt lång tid, men om du gör som jag säger så kommer du att bli av med detta. Det tog över ett år innan det vände.

Idag tränar jag för att hålla alla muskler i trim. Om jag inte tränar på sådär 3-4 veckor då kommer det smygandes igen.

Nä heja dig och ge dig en chans att få slut på det här. Skrik högst, så kommer du genom kön lite snabbare för du mår ju inte alls bra nu.

Tänker på dig! Bigga kramizar!

Svar: Ja du, det låter som något liknande du haft. Läkaren befarade diskbråck i en nackkota. Det onda sitter i skuldran och smärtan strålar ut i armen. Samtidigt så kommer smärtan när jag rör nacken. Ett år?? Jag som hoppas på att det går över tills jag gifter mig ;) Men det får ta hur lång tid som helst bara jag blir bra :) Jag är rätt så duktigt på att skrika högt, så förhoppningsvis kan jag få det gjort lite tidigare. Jag kan ju också hoppas på att min sjukgymnast är lika bra som den du var hos!!Kram kära siss
Eva-Lena