Teleborg Slott

Allmänt dravel
I söndags var jag in till stan med Fredrik. Vi tog med mamma/mormor på en promenad rund sjön, bort till Teleborg Slott.
 
 
Ett mycket vackert slott. Jag har varit där en gång tidigare, på julbord med jobbet. Då var det mörk så man såg inte så mycket av omgivningen. Nu var väderet mulet och höstgrått vilket gav slottet en nästan spöklik skepnad.
 
 
Jag är ju inte så förtjust i hösten men jag kunde föreställa mig hur omgivningen skulle se ut på våren med dessa vacka bokträd runt ikring. Slottet har en gång ägds av Greve Fredrik Bonde. Lite skojigt faktiskt för min yngsta son (på bild) heter Fredrik och min mellan grabb har kallats för bonde ända sen har var liten. Det var ett namn han tog sig när han började spela CS och sen dess har bet hängt kvar. När han bodde hemma och någon sökte honom så var det alltid bonde de frågade efter. Det hade mamma lite skojigt åt.
 
 
Det började dugga när vi var vid slottet och på tillbaka vägen ökade vi hastigheten i samma takt som regnet. Mot slutet fick mor sig en rallytur i rullstolen :)) Blöta, men vid gott mod, intog vi lite fika innan det bar av hemåt.
 
Ikväll är jag chaufför in till Växjö. Fredrik, Bonde ska spela korphockey. Okristligt sent börjar halv tio och slutar elva. Vid den tiden brukar jag normalt sova. Kameran får följa med så att jag orkar hålla mig vaken.
 
Ha en bra kväll / Eva-Lena
Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

Tidningen Land

Hockeyblogg
För ett par veckor sedan fick jag ett fotouppdrag som innebar att ta kort på Viktor Fasth. Fotografierna skulle tydligt visa hans benskydd eller snarare reklamen upptill, Lantmännens Riksförbund. Jag lyckades ta ett par, i mitt tycke, bra bilder.
 
 
Jag visste inte riktigt vad bilderna skulle användas till mer än att det var i reklamsyfte. För två veckor sedan fick jag ett samtal från Tidningen Land. De hade fått fotografierna och ville bara höra från mig att de fick använda bilderna som de fått av TAIF, utan någon kostnad. Självklart fick de göra det. Tyckte bara det var lite synd att Taif inte passade på att ta en slant för dem, men de har förhoppningvis fått goa sponsorpengar från dem. Dessutom blev det ju också en artikel om Tingsryds AIF som givetvis har ett värd :)
 
 
Jounalisten och jag pratade en bra stund om dittan och dattan. De ville väldigt gärna anlita mig ifall de hade några fotojobb i mina trakter. Så nu är jag uppsatt på deras lista över fotografer. Det tyckte jag var jätteskoj. Jag gillar när jag får olika fotouppdrag. Ibland kan man få stiltje i hjärnan och man vet inte riktigt vad man ska fotografera. Hockey i all ära, dock blir det mycket likvärdiga bilder. Bilderna får ju inte ett värde förens i någon speciell situation.
 
Under en match tar jag ca. 400-500 bilder. Visserligen seriebilder, så säg ungefär 40-50 unika situationer. I onsdagen match fick jag en jättefin bildserie, då Hampus Gustafsson kom fri med målvakten. Följde honom hela vägen och bilderna hade haft ett värde ifall det blivit mål. Nu vad de in värda nada. Så är det men det är ju lite tjusningen också.
 
Det är ju inte heller bara målbilder som räknas utan under hockeymatcherna är det mycket som händer runt ikring. Så det gäller att vara med och upptäcka saker gärna lite innan det händer för att få till dessa ögonblicksbilder, som jag bara älskar. Jag ska vid något tillfälle skriva en liten blogg och lägga ut några av just dessa ögonblicksbilder.
 
Ha en bra söndag / Eva-Lena
Allsvenskan, Fotografering, Hockey, Land, Tingsryds AIF, antmännens Riksförbund, viktor fasth;
Ingen har kommenterat än bli den första!

Mamma läge :)

Allmänt dravel
Mamma är på bättringsväg. Varje dag gör hon framsteg. För en vecka sedan kunde hon inte röra vänsterarmen alls. Idag kunde hon föra handen upp till munnen :) Hon kan röra fingrarna och handleden. Ansikts förlamningen har släppt, inte helt men gått tillbaka jätte mycket vilket även märks på hennes tal.
 
I dag hade vi ett rehabmöte där vi gick igenom dagsläget och satte upp mål och delmål. V.51, lagom till jul, är hon uppsatt för hemfärd och till dess skall mycket ordnas. Nästa vecka ska rehab göra ett hembesök i mors lägenhet för att se ifall den går att anpassas till hennes funktionshinder. Då kommer mamma och jag vara med samt personal från rehab och kommunen.
 
När mamma skrivs ut från rehab ska allt vara klart med boendet. Om det inte hinner bli klart så kan det hända att det blir ett tag på korttidsboende tills allt är färdigt. Det är så gott att se framstegen hon gör. Hon är så stark och träningsvillig. Hennes egna mål är att kunna umgås med vänner, flytta hem till lägenheten och kunna gå själv med hjälp av rullator. Med den "jävlar anamma" hon har, så skulle jag inte bli förvånad om hon når dit kanske lagom till hennes 80 års fest i sommar :))
 
 
Ha en skön måndag / Eva-Lena
Mamma, Rehab, Stoke;
Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

Nattsvart

Hockeyblogg
 
Ja, efter gårdagens match känns det lite hopplöst. Förlust mot Almtuna och Tingsryd placerade sig under kvalstrecket. Det var svårt att stå neutral i båset man hade lust att gå fram och ruska om spelarna. Vakna, ni håller på att torska mot Almtuna!!!! Man bet sig i tungan många gånger.
 
 
Många stannade hemma, kanske var det fotbollen och Zlatan som drog publik. Zlatan kan ju göra mål. Visst har Almtuna en bra målvakt i Jhonas Enroth fast jag toro inte det enbart beror på det. Vi har haft svårt med målgörandet och inte hjälpte det i kvällens match när vi fått förstärkning av Conny Strömberg.
 
 
En man gör inte ett lag, tyvärr. Om man ändå kunde hitta en patentlösning på Tingsryds problem. Jag vill INTE att vi ska behöva spela ett negativt kval. Viktor Fasth, hade han så stor inverkan på det övriga laget? Eller var det en tillfällighet att vi spelade bättre med honom i kassen??
 
 
Linus Styrman stod i målet och jag tyckte han gjorde bra ifrån sig med tanke på att han inte fått spela något. Vi har större spelare än Almtuna. Varför får vi det inte att funka?
 
 
I morgon ska vi möte Troja. Ett taggat Troja som åkte på en 5-2 förlust mot Asplöven. Ett resultat som heller inte gynnade oss. Haparanda är en "Helveteshåla" minst sagt.
 
Nu lägger jag tankarna på hockey åt sidan och ägnar dagen åt städning, lite jobb och till kvällen åker jag in till mor på rehab.
 
Ha en bra dag / Eva-Lena
Allsvenskan, Almtuna, Hockey, Tingsryds AIF, Troja, målvakt, viktor fasth;
Ingen har kommenterat än bli den första!

Äntligen............

Hockeyblogg
,sa Ola P, när slutsignalen ljöd i Malmö Arena. Det var väl ett bra uttryck på hur vi alla dit resta Taifare kände. Inte med syftning på förlusten utan att matchen äntligen var slut!!
 
 
Det var första gången jag var i Malmö Arena. För något år sedan var jag i Malmö och såg Tingsryd spela mot Pantern i den gamla arenan och nu med facit i hand så spelade Taif bättre den gången. Till kvällensmatch mot Almtuna är Zajkowski utbytt mot Linus Styrman.
 
 
Jag kan inte säga om det är något bra val, dock måste jag säga att det definitivt inte var Zackes fel att vi förlorade med 7-2. En målvakt behöver stöd från backarna och det fick han inte mot Malmö!! Men visst låt Linus stå i målet han behöver ju också matchas lite.
 
Det var inga muntra miner bland Tingsryds supportrarna nere i Malmö.
 
 
Kanske inte så konstigt med tanke på resultatet. Jag hoppas att kvällens match mot Almtuna bjuder på ett bättre spel och muntrare miner.
 
 
Väl mött i Dackehallen / Eva-Lena
Ingen har kommenterat än bli den första!

Älskvärd person

Allmänt dravel
Denna vecka har varit en av de jobbigaste veckor jag upplevt på mycket länge.
 
I måndags hade jag ett fått ett meddelande i mobilsvar, dock utan att någon sa något. Jag hann inte mer än lägga på luren så ringde min syster. Mamma behövde hjälp, hon låg på golvet hemma hos sig och kunde inte röra sig. Tack och lov befann jag mig i Lessebo och satt dessutom i bilen så det var bara att vända om och med ilfart åka ner till mamma. Jag fann henne liggandes på golvet med luren i örat, pratandes med min syster.
 
Ringde 112 och fick löfte om att ambulans skulle skickas. Blev kopplad till en sjuksyster som bad mig att utföra ett par tester på mor, eftersom jag läst om detta innan så visste jag varför och vad som skulle göras. Mamma försökte räcka upp händerna och den vänstra armen hade hon svårt att få upp. Leendet var lite snett dock var talet klart och sammanhängande och hon visste både vad hon hette och kunde rabbla personnummmer mm. Efter en halvtimme kom ambulansen, de gjorde samma tester på mamma och hon fick upp armen mycket mer och kunde med hjälp ta sig till båren i trappuppgången. Resten av dagen och kvällen spenderades på sjukhuset.
 
I tisdag besökte jag mor till eftermiddagen och hade hennes bästa väninna Lisa med mig. Mamma mådde riktigt bra och kunde gå själv med hjälp av rullatorn. Hon pratade med mig och trodde nog att hon kanske kunde åka med mig hem dagen efter. Jag sa åt henne att de säkert skulle behålla henne veckan ut för observation. Röntgen hade inte visat på någon stroke så de borde nog utreda lite mer vad som hänt.Men allt kändes väldigt positivt.
 
På onsdag efter lunch fick jag ett samtal från mamma. Jag hörde knappast vad hon sa. Hon pratade om att hon fått en stroke under natten och sen berättade hon en massa som jag inte uppfattade mycket av. Jag sa åt henne att jag precis skulle på ett kundbesök i Ljungby, men att jag skulle komma till henne direkt efter, så vi kunde prata lite mer. Efter att jag lagt på så ringde jag upp sjukhuset och fick prata med en sjuksköterska som bekräftade att mamma blivit sämre, men sa dock att det inte var någon större fara, så jag bestämde mig för att genomföra kundbesöket. Under resans gång ringde jag grabbarna, syrran och mina bröder och berättade om hur det stod till mer mamma. Min bror var på väg hem till mig och sa att vi kunde mötas upp på sjukhuset. En av mina grabbar sa att han sticker upp till sjukhuset så snart han slutar eftersom han var i Växjö. Jennifer och Matilda, mina goa svärdöttrar satte sig också i bilen och åkte dit.
 
När jag kom till sjukhuset så gjorde det ont långt in i hjärtat. Mamma var förlamade i vänstra ansiktshalvan kunde inte röra vänster arm och vänster ben. Kände mig förtvivlad. Hon hade åter igen varit på röntgen och efter att jag pratat med sjuksköterskan så trodde de att hon troligtvis fått en tia attack på måndagen eftersom symtomerna försvann och att det sedan skett en svullnad eller en stroke som förvärrat skadan. Min bror och jag lämnade sjukhuset med hängande huvuden och det kändes mycket tungt.
 
Torsdagen flöt på med jobb och till eftermiddagen åkte jag till Tingsryd för att ta lite fotografier åt en av spelarna. Åkte sedan direkt från Tingsryd till Växjö för att hälsa på mamma. Hon var ytterligare försämrad, tyckte både min bror och jag. Fladdrade iväg i sina egna tankar allt emellanåt och var väldigt svag i sitt tal. Jag var i upplösnings tillstånd i mitt inre men visade inte med en min hur jag kände mig utan var mycket mer uppåt än jag kände mig och om vi kändes oss bedrövade dagen innan så kändes det inte bättre idag. VAD var det som gjorde att det bara blev värre och värre??
 
Fredagen kände jag mig nästan sjuk, var alldeles håglös. När Chrille frågade mig hur det var med mig, så kunde jag inte säga vad det var, kände bara en olust känsla hela dagen. Liksom bävade för att åka in till sjukhuset igen. Skulle mamma ännu sämre än dagen innan? Jenny, syrrans dotter, hade kommit ner från Karlstad, där hon bor. Jag var glad att se henne men kände mig inte som världens bästa värd :/ Jag grät för första gången sedan mamma blev sjuk. Kändes som att jag hållit inne på min egen oro och rädsla. Allt för att vara stark inför alla andra. Fasaden började rämna. Allra helst hade jag nog bara velat krypa upp i famnen och bara gråta MEN nej jag kunde inte bryta ihop. Jag skulle in till mamma och då kände jag att jag inte ville visa henne min oro. Jag ville inte att hon skulle bli orolig, hon behövde vara stark!!
 
När vi kom in på mammas rum satt hon i rullstolen med ryggen mot dörren. Jag kände av klumpen i magen men stod emot känslorna jag kände när lilla Jenny gråtandes kramade om mormor. Men med denna dag kom vändningen :) Mamma var mycket piggare. När hon satt och åt kvällsmaten så fick hon socker till gröten i en liten papperspåse som skulle öppnas. Sköterskan frågade om hon behövde hjälp men mamma förde påsen till sin orörliga arm och sa att hon måste ju lära sig. Skrattandes tog jag påsen och sa att hon inte behövde lära sig det med än gång. Vi satt ju många runt bordet som kunde hjälpa henne. Det var ändå väldigt positivt att höra att hon accepterat vad hon råkat ut för och villig att lära sig att leva ett lite annorlunda men lika berikande liv. Hon berättade att hon tränat att stå på själv med hjälp av en ståställning på hjul. Jag frågade hur det gick. Lite småskrattandes sa hon att läkaren sagt att hon var duktig, precis som man säger till ett barn. - Fick du något bokmärke, undrade Chrille. Mamma asgarvade, så hon nästan satte i halsen och sa att det skulle hon minsann fråga nästa gång :)) Det blev många goa skratt innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem.
 
Jag kände mig så glad och uppåt i bilen hem. Nu var jag övertygad om att mamma fixar detta. Samtalen jag gjorde till nära och kära var de goaste jag gjort under veckan. Det var så skönt att ärligt kunna säga att allt kommer att bli bra!! All olustkänsla jag hela dagen burit inombords var som bortblåst.
 
I går när vi, Jenny, bror min och jag kom till mamma så var Jennifer och Matilda där. Jag hade med mig hårfönen och gjorde iordning mammas hår, sen gick vi alla tillsammans ner till kafeterian och mumsade lite, Tror att mamma uppskattade att komma bort en liten stund från avdelningen. Vi passade på att slinka in i pressbyrån och handlade en sudoku tidning och lite lördagsgodis :D
 
I dag kommer min syster ner och stannar ett par dagar. Ska bli skönt att träffa henne igen, ska krama sönder henne när hon kommer  :)  På måndag flyttar mamma över till rehab för träning och utredning om framtiden. Hur länge hon kommer att vara där beror lite på hur det går med träning och hur det löser sig med allt kring en permanent framtida lösning.
 
 
Under denna vecka har jag verkligen förstått vilken makalös fantastisk mamma jag har. Visst har jag vetat det innan, men nu när hon varit dålig, så visat sig att hon betyder mycket för väldigt många. Hon är en så varm och go människa och det har så många människor förstått. Den enorma omtanke om hennes hälsa som så många har gör mig verkligen varm om hjärtat. Tack alla som stöttat mamma i hennes tillfriskande. Alla som skickat krya på dig hälsningar till henne!
 
Önskar er alla en skön söndag / Eva-Lena
 
 
Mamma, Rehab, Sjukhus, Stoke, TIA;
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Vill lära mig mer!

Allmänt dravel
Jag har jobbat mycket med Photoshop men det finns så mycket funktioner så fullärd blir man inte. Jag kände att jag ville förkovra mig och behövde hjälp. Scott Kelby har skrivit många bra och enkla böcker om fotografering. Han är den som hjälpt mig att bli en bättre fotograf. Nu har jag dessutom köpt hans bok om programmet Photoshop :)
 
 
Här får man en massa tips om vad man kan åstadkomma med programmet.
 
Ni har säkert alla någongång tagit ett fotografi på en person som blivit så mörk på grund av att bakgrunden är så ljus tex, en solnedgång eller som i detta fall en ljus himmel.
 
 
Hittade ett avsnitt som vidare hur man kan justera detta och testade. Vilken skillnad!! Nu gjoden jag det lite för ljus, så den blir nästan lite overklig men det gäller att prova sig fram lite för att hitta en perfekt justering.
 
 
Som ni ser på finns där en stolpe på första bilden. Den stolpen störde jag mig på och därför tog jag bort den i detta fall använde jag kloningsstämpeln.
 
Det är så skoj att redigera bilder men hjälp av programmet. Nu ska jag hitta något avsnitt och testa på några av mina bilder.
 
Önskar en en skön lördagkväll / Eva-Lena
 
 
 
cs, photoshop, redigering, scott kelby;
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!