Finns ingen kvinna som hon.

Tyck och tänk
Nu är jag åter igen inne på ämnet, min mor. Kärleken till min mor vet inga gränser, den övervinner den bitterhet jag känner mot min far och den besvikelse jag känner mot min bror. Jag är så enormt tacksam för att jag fått chansen att verkligen lära känna min mor. Hon har de 2 senaste åren fått vara den hon är och det har visat sig vara en fantastisk människa.
 
Trots allt hon gått igenom så är hon vid sina sinnesfulla bruk. Vem som helst skulle inte orka med allt det utan att brytas ned eller bli bitter på livet. Jag tror att jag är mer bitter över att jag inte förstått och funnits där för henne tidigare i livet. Men inte hon, hon har en inre styrka som få och är positiv och glad trots allt. Den styrkan hon innehar, kan jag också se hos min älskade syster <3
 
 
Det finns nog ingen människa som kan säga ett ont ord om henne. Det går helt enkelt inte att tycka illa om henne för hon är en så genom snäll och go människa.
 
Hon skulle egentligen ha skrivit ut från Rehab den 19 Dec. För ungefär en vecka sen ringde hon och lät väldigt glad på rösten. -Vet du vad, sa hon. Jag har fått förlängt här. De tyckte jag min kropp svarade så bra på träningen så de vill ge mig mer tid, till den 24 Januari. Inte konstigt att träningen ger resultat. Hon är positiv, gnäller inte trots att hon får lite ont. Kämpar och gör hela tiden lite mer än vad de kräver av henne. Den finska SISU finns inom henne :)
 
 
Jag märker att hon är väldigt omtyckt av personalen. Jag hör hur en del ändrar sitt tonläge när de pratat med mor, de får liksom ett leende på läpparna och en mildare tonfall. Mammas värme smittar av sig till andra människor. Hon kan till och med skämta (om sådant som idag är tabu) utan att folk tar illa upp. En av sköterskorna kommer från Bosnien och har en rätt kraftig brytning. Hon och jag hjälpte mor med ett toabesök. Sköterskan sa - Jag stänger dörren så du får vara ifred. När hon stängt dörren skrattade mamma så tårarna rann. Jag frågade vad det var?? -Hon sa jag stänger dåren :) När sköterskan kom in. skrattade mor fortfarande och hon berättade för sköterskan varför hon skrattade. Alla tre brast i skratt, tilläggas ska att mamma har en finsk brytning ;)
 
 
En av sköterskorna sa till mig en gång, när mamma inte var i närheten. -Hilkka är så go, alltid så glad och positiv och tacksam. Ja, tacksam är hon. Ibland så till den milda grad att man nästan vill banka in i henne "Man får vad man ger och du ger alla så mycket och då får du så mycket tillbaka" Hon kommer aldrig hamna i tacksamhetskuld till någon, för innan hon är där, så har hon gett så mycket av sig själv så det blir istället omvänd. Det är många som  i så fall skulle stå i tacksamhetsskuld till henne.
 
 
Hon är den hon är och det går bara att älska henne <3
 
Visst, många som läser tänker säkert, det är klart att man älskar sin egen mor. Men om jag nu bort ser från det faktum att Hilkka är min mor. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag klarat mig rätt bra utan henne i många år, det är inte alltid jag hyst dessa varma känslor. Jo, jag har alltid älskat henne för att hon just är min mor. Skillnaden är att jag verkligen fått lära känna den person Hilkka verkligen är. Hon dömer aldrig andra människor. Hon talar heller inte illa om andra, trots att hon faktiskt har anledning att gör det. Ingenting är för stort eller för jobbigt att höra och ta till sig. Det finns saker man kanske inte talar om för en gammal människa för att man vet att det tar dem hårt. Det finns inget som får henne på fall. Samtidigt är hon humoristisk och klok som en bok.
 
När mamma drabbades av stoken var jag livrädd de första två veckorna. Rädd för att hon skulle tas ifrån oss. Men det var inte hennes tid, hon har så ofantligt mycket mer att ge och få, särskilt det sistnämnda. Till sommaren fyller mamma 80 år. Nu vet jag att hon kommer att finnas där för att fira denna högtidsdag. Jag hoppas att så många som möjligt av hennes nära och kära kan komma över och fira hennes dag, för det är hon verkligen värd!
 
Önskar att alla någongång fick chansen att  lära känna en sådan person som Hilkka / Eva-Lena
 

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Martina:

skriven

Härlig läsning å jag blir också glad. Det smittar nog genom cyberluften :) Det är ju minnen som man har med sig genom hela livet och de är viktiga och formar oss till den som vi faktiskt är, varken vi vill eller inte.
Hon ser väldans snäll och glad ut din mamma!

Ha en trevlig helg och bigga kramizar från cybersyrran :)

Svar: Önskar dig och dina det samma, söta Martina :)
Eva-Lena