Herrens vägar äro outgrundliga

Allmänt dravel
Japp, det är de. Han testar denna kärring och han möter hårt motstånd. Det ska mycket till innan jag viker!! I dag så råkade jag ta ut 6000 på minuten, när jag skulle tagit ut 600. Så bränner han ner kåken inatt då vete fan ifall inte även jag kastar in handuken :/

Nu undrar ni säkert vad som hänt?? Ja jag kan ju börja med måndagen när vi åkte upp till Oskarshamn för att kolla på hockey. Jag hade varit så jäkla duktig och satt batteriet på laddning inför kvällens drabbning. Sen blev jag försenad på jobbet. Hann lagom hem för att packa ner kameran, byta kläder och värma en kopp kaffe att dricka i bilen, på väg upp. När vi kom upp så upptäckte jag att jag missat sätta i batteriet. Det stod fortfarande på laddning hemma :( Dessutom förlorade Taif mot ett Oskarshamn som gjorde årets bästa match enligt de hemmasupportrar jag pratade med. De var alldeles lyriska. Dessutom spelade inte Taif så som jag VET att de kan. Jaja, shit happens. De var nog tjuriga för förutom batteriet så missade jag att sätta på mig min hemmastickade taif halsduk ;)

I går bar det iväg uppåt landet igen. Vid 10-tiden drog vi till Västervik. Vi skulle på lite utbildning hos vår koncern syster. Jag erbjöd mig att åka i egen bil för att vi skulle slippa hyra bil ( big mistake, huge mistake) Till kvällen skulle vi ha lite "brainstorm" tillsammans med deras säljare. Hela dagen och kvällen var mycket givande och trevlig. Jag var en enda som skulle åka hem till kvällen. De övriga skulle sova över och ha ett litet speedmöte dagen efter. Jag satte mig i min lilla trampebil och enligt gps´n skulle jag vara hemma vid ca. 23.00 Den kan ju inte riktigt sia i framtiden, vilket är jäkla, för då hade den kunnat tala om att den faktiska tiden skulle bli 00.15.

När jag började närma mig Åseda, så hände det som inte får hände. Tre stycken vildsvin kom upp på vägen. Två stycken lyckade jag parera men den sista klippte jag så det bara sjöng om ett. Jävlar sicken smäll!!! Kändes som att köra på en sten. Jag lyckade hålla mig på vägen och lite längre fram så stannade jag vid en busshållplats. Jag har aldrig kört på något vilt förut och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Min första tanke var att ringa min man men så kom jag på att vi är ju skilda. Ibland är han saknad, rent praktiskt. Visst hade han ställt upp ifall jag hört av mig men jag måste lära mig att reda mig själv. Jag visste ju att man måste anmäla de så jag ringde faktiskt 112, det enda numret jag kunde komma på. De var sååå vänliga och kopplade mig vidare till polisen. Efter att lämnat alla uppgifter så undrade de ifall jag skulle kunna vänta in viltvårdaren. Efter en stund stannade en ung man och jag trodde först att det var han för det stod skogsvårdstyrelden på dörren. Men det var en kille som åkt förbi mig och kommit tillbaka för att höra ifall jag mådde bra och ifall jag behövde hjälp. Tänk vad det finns underbara människor :) Berättade att hjälp var på väg och tackade så jätte mycket för hans visade engagemang och omsorg för en medmänniska.

Sen kom min räddande ängel, viltvårdaren. En äldre herre och jag kände mig trygg. Jag visste att han inte skulle överge lilla mig mitt i ingenstans :) Vi hoppade in i hans bil och jag skulle visa var det hände. Vi åkte sakta och
då såg jag vildsvinet i diket. En stor galt enligt jägaren. Död var han så jag behövde inte oroa mig att den skulle gå till anfall. Vi åkte tillbaka till min bil för att se ifall det fanns möjlighet att åka hem med den. Det gick inte att svänga till vänster för plåten hade vikt sig så illa. Inga verktyg hade vi så jag fick åka med honom hem så han kunde hämta släggan och järnspettet. Tänkt vilken go man :) När vi kom tillbaka bankade han och fick bort det, till viss del, men det skrapade fortfarande när jag svängde vänster. Däremot konstaterade jag att jag bara hade högersvängar när jag skulle åka hem. En vänstersväng hade jag och det var när jag skulle svänga in på uppfarten hemma, från 25:an. Så efter att gett herr viltvårdare en varm kram så bar det iväg hemåt i 60 km/tim.

I morses ringde jag till jobbet och berättade vad som hänt. Jag sa att jag skulle köra bilen till Fröjds och att jag kommer efter det. När jag kom till Fröjds så sa han att de var tvungna att bogsera in den till Växjö för det var inte bara plåtskador utan framvagnen var sne :( Jag ombads fråga försäkringsbolaget ifall jag hade tilläggs försäkring som gav mig en hyrbil...tror ni jag hade det??? Noppe, så till eftermiddagen lämnade jag tillbaka hyrbilen för jag har definitivt inte råd att köra omkring i en hyrbil.

Visst hade jag ändå tur att jag inte skadade mig eller andra trafikanter. Det är ju bara materiella skador och de går ju att reparera. Tack och lov så har jag helförsäkring. Däremot så åker jag på en självrisk på 1000 spänn och blir, enligt killen på Fröjds, utan bil i minst 2 veckor. Hade jag hyrt en bil för att ta mig till Västervik, så hade jag inte drabbats överhuvudtaget. Företaget jag arbetar för hade fått stå för alla kostnader. Nu får jag milersättning och det kommer inte att räcka ens till självrisken :( Jag hade (sen tidigare) lovat att köra minibussen vi hyrt för att fira vår koncerns 10 års jubileum. Det tog jag tillbaka idag. Jag tänker inte ha 8 personers liv på mitt samvete ifall något skulle inträffa!!!!

Nu till rubriken. Jag mår oförskämt bra....fortfarande. Det enda smolket i bägaren är just att få ekonomin att gå ihop sig. Föreningssparbanken ville inte riktigt tro på att jag ska fixa att ta över lånen. De kunde gå med på det, ifall jag kunde lösa just billånet på 28.000. De pengarna har jag inte att tillgå men jag ger inte upp. Det finns andra banker som kanske är villiga att ta lite risker och tror jag tror på mig, även fast han där uppe gör allt vad han kan för att jag ska misslyckas. Förstår inte riktigt vad jag gjort för ont??? Det måste vara nått jag ställt till mitt förra liv.

Tilda snusar efter vildsvinet. Hon trodde säkert att det gömde sig där inne :)


I morgon har jag tagit ut en semesterdag. Kände bara att jag behövde det. Jag har jobbat undan bra och har inget som direkt hänger över mig så jag tyckte att jag kunde unna mig det :)

Ha en go lillelördag / Eva-Lena

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Anne:

skriven

Herre jösses amalia vad säger man om det här S

Jag tror på allvar att några i vår familj är födda till att vara starka och klara av alla motgångar. Själv har jag stött på motgång senast idag och det med försäkringskassan och blir av med underhåll som dom tänker behålla pga skuld på bostadsbidrag. Jippi säger jag bara vi blir stärkta av motgång. Inget knäcker systrarna eller hur? S

Ta dig nu en kopp kaffe, luta dig tillbaka i soffan och var nöjd med att just du blev du.

Kramar om dig min älskade syster

3 Martina:

skriven

Verkar vara lite tidigt på morgonen för mig:)

Men jag ville ju skriva också att:

Vilken jäkla tur du hade i alla fall med att det gick som det gick för dig. Det måste ju han däruppe ha fixat i alla fall - hihi!



En påskkram igen:)

2 Martina

skriven

Ja jag blev helt mållös när jag läste det här. Du har ju verkligen haft otur här ett tag så att det räcker för några år framöver.



Det var ju himla tur att du fick hjälp mitt i natten, men sen är ju Åsedabor ganska trevliga också:) Du har ju oss också om det är något en annan gång.



Vi är med i något som heter Älgskadeståndsföreningen. Betalar en liten summa per år och skulle det hända att vi kör på vildsvin, älg, rådjur och en massa andra djur också, så slipper man självrisken, kan få hjälp med hyrbil. m.m. Om du vill kan jag fixa så att du får lite mtr om det:)

Vi har haft det i många år precis innan Patrik krockade med ett rådjur. Föreningen har sitt huvudsäte just i ÅSEDA:)



Men jag tycker att det känns som om; nu kan det bara gå bättre för dig. Du har haft din kvot av otur så att det räcker.



Kör försiktigt och trampa lugnt även i fortsättningen.

Påsk kramizar!

4 cw

skriven

snacka om otur... en gång körde jag på en bäver och det small tillräckligt men ett vildsvin SUCK...nu hoppas jag att du vinner på LOTTO.

Antar att du saknar en lön till men hur ska vi nu göra för att du ska få råd att fixa bil och lånen...hm... jag tänker.

Kanske du ska ta betalt för alla dina foton som du levererar... ngn annan bank kanske ger bättre villkor eller så hyr du ut ett rum, till en nice man i lagom ålder som är både bilreparatör och i behov av sällskap:))))

kramen är extra varm idag för jag tycker så synd om dig just nu