Det jag tycker är rätt är den enda vägen.

Allmänt dravel
Ja, det finns de som har den synen. Mer om det... men nu lite fredagsmys :) Har precis avnjutit en underbar middag. Min son Fredrik har stått vid spisen och lyckats igen. I dag var han extra glad för Daniel (som ÄR kräsen) tackade för maten och talade om att det var gott. Han växte säkert en halvmeter ;)



Idag bjöd han på baconlindade kycklingfileér med sås och ris. Han spetsade såsen med vitt vin och för att vara på den säkra sidan sa han till Daniel att det skulle blir vanlig brun sås. När vi ätit en stund så frågade vi Daniel vad han tyckte och han svarade att det var gott. Då först talade vi om vad såsen innehöll ;) Efter maten kom Fredrik till mig och sa att Daniel tackat för maten och sagt att den var god. Mamma, det var det bästa berömmet jag kunde få, sa han ;) Och ja, jag är benägen att hålla med för vad det gäller mat så  är jag nöjd ifall Daniel säger att det var okey.....det är beröm för att komma från honom ;)

Tillbaka till rubriken. Det finns människor som har en stark tro, vilket jag beundrar, men nu syftar jag inte på någon slags guds tro utan mer som man lever.

Man kan vara vegetarian för att man mår bra av det och har valt att vara det. Men att därifrån tro att man lever på det enda rätta sättet och alla andra lever felaktigt och man har en tendens att visa det för de personerna.

Eller att man är nykterist eller icke rökare och tycker att alla som röker eller dricker är sämre människor.

Eller att man håller på ett ishockeylag och det är det enda rätta och alla andra är nötter och förstår inte bättre. Här har jag väl en tendens att hålla med.... ;) Skämt åt sido.

Dit jag vill komma är att man måste ha respekt för att andra människor lever annorlunda, har värderingar som man inte delar, eller har negativa sidor som man definitivt inte gillar. Ingen är perfekt men ALLA har goda sidor. Och de är de sidorna man måste uppmuntra.

Jag ogillar verkligen personer som ser sig förmer är andra människor, må så vara små saker. Nu kommer min kära syster kommentera att man ska ignorera dessa personer men ibland är det lättare sagt än gjort. Ibland vet man inte om det är ens egna självkänsla som gör att man tar åt sig. För ärligt, visst vet man att allt man gör och säger inte är kloka eller genom tänkta saker. Jag är inte prefekt men det har jag aldrig heller påstått. Jag kan inte säga att jag levt ett liv utan att gjort felaktigheter. Jag är mänsklig.

Däremot finns det personer som ser sina handlingar och tankar som de ända rätta. De har inga fel eller brister och har en attityd som med bara kropps språket talar om vad de tycker om andra människors agerande, fördömande människor. Själva har de inga brister alls. De sprider en obehags känsla hos oss andra "icke felfria" människor. Jag vet inte varför man egentligen tar åt sig.

Jo, kanske för att man vet om sina fel och brister. De tycks alltid finna en öm punkt som de är snabba att fördömma. De ser inte de saker man är bra på. Jag är oftast glad och lättsam, får jag säga det själv så är jag rätt trevlig också, när man väl lär känna mig ;) Men visst, jag röker i både bilen och faktiskt under fläkten också också, jag tar gärna en öl, skvallrar gärna lite, tar inte alltid Tilda på lång promenader. Har en filosofi där jag hellre ser lite skit i hörnen än lever ett liv med disktrasan ständigt i näven. Det finns säkert massor av saker som folk kan reta sig på hos mig. Det kan jag ta. Däremot har jag väldigt svårt att ta det från människor som inte ser sina egna fel och brister men är väldigt snabba på att ge andra dåligt samvete. Speciellt när man ser deras negativa sidor utan att man hugger dem för det.

Jag har syskon, vänner och barn som även har sämre sidor men jag väljer att se de bra sidorna. Alla har vi bra sidor och dåliga sidor. Lyft fram de bra sidorna hos din nära oh kära och ha överseende med de sämre sidorna. När jag läser igenom det jag skrivit så förstår jag knappt vart jag själv vill komma med detta. Jo, det vet jag men jag har svårt att få ner det på print.

Skit samma, nu ska jag dricka ur min öl sen blir det soffan med värme dyna...förbaskade rygg!!! Ringde naprapaten Magnus Holm idag. Han är jätte duktig och lyckas alltid med att rätta till min rygg. På tisdag ska jag dit, längtar, fattar inte hur jag ska fixa mig till dess men det reder sig nog.

Ha en skön fredagskväll / Eva-Lena

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Anne:

skriven

Alltså vilken kock du har där hemma. Men som alla andra kockar så serverar dom för lite sås och grönsaker S

Jag vill ha lika mycket av allt :)



Sen till det andra ojoj vilka kommentarer jag skulle kunna skriva ler



Men du har ju så rätt men samtidigt så fel eller inte fel men fokus på fel saker. För det är bara att ignorera egentligen men eftersom vi inte är perfekta så går det inte. Men om vi bygger upp vår egen självkänsla lite mer så vet vi att vi inte behöver ta åt oss eller ens reta oss på dom som är "perfekta"



Om vi istället är stolta över att vi har fel och brister och rättar till dom fel och brister som behövs rättas till då kan vi också lära oss att inte ta åt oss för att andra anser sig själva som "perfekta". För vi med alla våra fel och brister vet att det inte finns perfekta människor, men det finns människor med så dåligt självkänsla att dom måste trycka ner andra människor. (så nu har jag kommit med dagens dravel) S



Här kommer det. Acceptera det du inte kan förändra och förändra det du kan S



Jag älskar dig min kloka syster

3 cw:

skriven

Jag fattar precis vad du menar. Jag kallar dem för "besserwissrar"... jonstigt ord det blev:)

De tror alltid att de är störst bäst och vackrast. Men vet du ... de är oftast de svagaste individerna för man knäcker dem rätt lätt.... om man vill förstås:)))

De får kraft genom att trycka ner andra... men egentligen är de rätt ynkliga för de kan inte glädjas åt andras välgång...nej nej nej...



Eva-Lena I hate them allihopa...

och du har så rätt i att alla har goda sidor och genom uppmuntran och ett respektfullt sätt så blir man lyckligast i längden.

AJ LAJK JOO... du är klok som en bok

puss&kram

2 Martina

skriven

Först och främst måste jag verkligen berömma din son som ser ut att laga så god mat. Det är lätt att se att han verligen gillar att laga mat, rena svärmorsdrömmen - ju!



Det här med att duga, ha sina sidor, vara den enda som har rätt, reta sig på andra - det är ett enda stort grått moln, depprimerande helt enkelt. Det går aldrig att vara alla till lags och i alla fall jag kommer aldrig att gilla alla. Ibland kör jag också fast i det, för att sedan inse att jag får väl ta avstånd från dem som inte gillar mig som jag är. Då slipper jag i alla fall att bli ledsen p.g.a. dem i alla fall.



Jag har alltid rätt, om jag så har fel:) Det är en härlig känsla för en kort sekund, innan jag inser att jag inte ska säga det för högt så att någon hör det. Då blir man ju värsta hackkycklingen.

Men vissa stunder är allt väldigt tungt för att senare glömmas bort.

Min pappa har alltid sagt: om 100 år är allt glömt.

Vad jag hatade när han sa så förr.

Nu använder jag det själv flitigt för det känns så mycket bättre då. Allt bleknar med tiden, ja det tråkiga då, menar jag ju förstås.



Du får ruska av dig all skitkänsla som en blöt hund gör och när du har ruskat klart ska du se att du helt plötsligt känner du dig lite bättre. Sätt på en jäkla bra låt och höj volymen, öppna en låda i köket och skrik så mycket du bara orkar. Kan du se mig göra så ibland:) Bra! För så gör jag:)



Go girl!

Kramizar