I´m back :)

Allmänt dravel
Kan ärligt erkänna att jag inte varit mycket ut på nätet i sommar. Visst, jag har varit och läst hos er andra bloggare men inte lagt någon tid på min egen blogg. Tiden har rusat iväg och nu sitter man här och vinden viner utanför. Hösten har gjort sitt intrång och man får sitta inne och kura och plocka fram sommar minnerna.

 

I år får vi inte klaga på sommaren. Det kommer nog dröja innan vi får uppleva en så varm och go sommar igen. Jag har så många fina minnen från denna sommar. Stranden vid Ängelholm var fantastiskt fin. Vi besökte den i samband med Ekebo festivalen.

 

 

Jag gillar att fotografera människor i synnerhet barn. Båda dessa bilder symboliserar sommar för mig.

 

En tripp till Köpenhamn blev det under semestern. Köpenhamn är en stad jag är mycket förtjust i, danskar är dessutom ett mycket gemytligt folk. Flanera runt bland folkhavet i Nyhavn är ett sant nöje.

 

 

Jag har många gånger sagt att jag vill besöka Christiania. Trots att jag varit en massa gånger i Köpenhamn så har det aldrig blivit av. I år hade jag ett ressällskap som mer än gärna ville följa mig dit. Vi blev båda helt facinerade av stället. Det är så mycket mer än hasch och flumm flumm. Jag älskar att prata med okända och lära känna nya människor. Mitt sällskap har dessutom en otrolig egenskap att få folk att öppna sig.

Fotografering var inte tillåtet men jag hade inga problem att få ta kort. Givetvis frågade jag och efter att pratat lite så fick jag mer än gärna fotografera. Den första som tog kontakt med oss var Sanger Sören. Vi satt på en bar och han kom fram och sa att vi såg så snälla ut och vi passa sammen :)

 

 

 

Sanger Sören gav mig tips att söka honom på Youtube. När jag kom hem sökte jag och fann honom, Sanger Sören . Det är ett rätt tragiskt livsöde. Han växte upp på barnhem. Vid 10 års ålder rymde han och började sjunga på Ströget. Ser ni Sören sjungandes på gatan, så lova att ni ger honom en extra slant. En jätte go liten kille är han :)

 

Husen i Christiania varierar väldigt mycket. Man äger inte sina bostäder fick vi veta av herren som levde och bodde i denna, helt underbara kåk.

 

 

Han hade byggt på huset under 8 år tid. Allt material hade han hämtat från rivningshus. Huset var helt fantastisk. Den var i två våningar med öppna planlösningar. Takets topp var i glas och släppte in dagsljus som lyste upp hela övervåningen. Han berättade att i Christiania äger man inte sina bostäder. Skulle han gå bort får han fru bo kvar. Däremot går huset inte automatiskt i arv till deras barn. Vill någon av dem bo i huset så får de ansöka om det i "rådet" Alla beslut som tas i Christiania görs i "rådet"  Det tas inga demokratiska beslut utan alla måste vara överens. Ibland ses det som väldigt tung rott. Det bor idag 800 personer i Christiania. Dagis och förskola finns i området men skola går barnen i Köpenhamn. Nu har de börjat prata om att ordna äldrevård för de som kom under 60-talet börjar bli till åren.

 

Alla husen var som sagt inte lika stiliga som detta hus. Vi fann ett hus som var mer som en barack. Jag klev upp för trappan och frågade ifall jag fick ta ett fotografi. Väl där uppe möttes jag av en svensk kvinna i min egen ålder, sittandes på verandan. Givetvis fick jag fotografera efter att vi pratat vid en stund.

 

 

När jag stod och tog fotografiet kom en äldre herre fram. Fräste över att jag fotograferade. Vi började språka med honom och efter ett tag så mjuknade han och undrade ifall vi ville höra historien om huset. Självklart ville vi det. Gunnar, som han hette, berättade att hans vän hade flyttat till denna plats under 60-talet. Han satte upp ett tält men på Christiania är all camping förbjuden. Hans vän hade då byggt ett högt staket runt tältet för att man inte skulle se tältet. Ett par år senare ställde han dit byggnads baracken på staketet. Huset döptes till Klondyke huset. Medans Gunnar berättade detta stod jag och fotograferade honom. Innan vi skulle gå vidare undrade han om jag kunde skicka bilderna till honom. Jag fick hans adress och det visade sig att han bodde i Hallsberg. Av hänsyn till Gunnar så lägger jag inte ut en bild på honom här i bloggen men givetvis skrev jag ut bilderna och skickade dem hem till honom. Tror att han blev glad, när han fick dem, även fast han kanske inte kom ihåg vårt lilla möte.

 

I sommar har jag också varit och besökt min bror i Örebro. Han har halkat i i restaurang branschen och driver numera "Cadillac bar" mitt i centrala Örebro. Första gången vi var där fick vi veta att han skulle ha en Rocka billy afton ett par veckor därefter. Vi bestämde oss för att ta oss dit även då. Klädseln skulle vara 50-60 tal och hur kul är inte det :)

 

 

Kvällen efter var Ken Ring på plats och min lilla Fredde tog tåget upp för att vara där den kvällen. Ken Ring säger inte mig så mycket men det är väl för att man tillhör fel generation :D

 

 

Så är ni i Örebro någon gång passa på att besöka "Cadillac bar"

 

När semestern var slut arbetade jag en vecka innan vi tog oss en tripp till Båstad över helgen. Vi hyrde en stuga i Hemmeslöv straxt utanför Båstad. På lördags kvällen åt vi en underbar middag nere vid hamnen och kvällen avslutades på Pepes bodega, givetvis.

 

 

Sommaren är förbi för denna gång och hösten har kommit. Jag är väl ingen höst eller vinter människa men en fördel är ändå att hockeyn drar igång igen. Nästa vecka börjar fotograferingen igen, på allvar. Precis som förra året så ska jag fotografera spelarna. Bilderna kommer att hänga uppe i Skybar under säsongen för att till våren hamna hemma hos någon. I år är det många nya ansikten att hålla reda på. Många finnar har vi i laget så det kommer nog bli lite träning på mina finska kunskaper också.

 

Ha det gott och hoppas ni inte saknat mig alldeles för mycket ;o)

/ Eva-Lena

Läs 6 kommentarer eller kommentera du också!