Med bloggandet följer ett ansvar.

Allmänt dravel
För mig handlar bloggandet om ärlighet. Jag skriver vad jag tycker och tänker om mycket. När jag började blogga kände jag mig väldigt anonym. Jag kände att jag kunde skriva precis vad jag för stunden kände och tyckte. Men åren har jag lämnat ut mitt namn och vet att flera i min närhet läser det jag skriver. Jag menar nu inte min familj. De vet ju hur jag är och accepterar det. Nää, jag menar människor som vet vem jag är, var jag bor, var jag jobbar osv.

Detta gör mig lite brydd. Inte så att jag kommer att ändra på mitt sätt att skriva men jag känner ibland ett ansvar för tex. mitt arbete. Jag har aldrig lämnat ut personer i min närhet, förutom min familj men som jag precis skrev så känner de mig och har förlikat sig med att jag bloggar :o) Tror nog till och med att de tycker det är lite häftigt att morsan bloggar :o)

På mitt arbete vet ett par om att jag bloggar. Vet däremot inte ifall de hittat till min sida. Däremot kan jag känna att jag ibland skriver om åsikter och tankar som kan vara väldigt personliga. Samtidigt kan jag känna att jag har ett ansvar gentemot min arbetsgivare. Därför vill jag klargöra för alla att det jag skriver om i min blogg är MINA tankar. Har ingenting med min familj eller mitt arbete att göra.

Visst kan det i alla fall drabba min familj eller företaget jag arbetar för. Mina åsikter kan gå stick i stäv men kompisar till mina grabbar eller kunder till oss. Den dagen min familj eller mitt arbete får skit för att jag blottar mig på webben lägger jag av. Jag hoppas att jag aldrig hamnar i den sitsen men skulle jag göra det så är valet enkelt.

Önskar er en go lördagskväll / Eva-Lena

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Jenny:

skriven

Jag valde BubbleGum, hade den förra gången också. Det bågformade gjorde jag med photoshop :)



Kram

3 Martina:

skriven

Var så nyfiken på vem du är eftersom du har lämnat några rader på min blogg - Kul!

Vi är ganska lika, eller gillar nästan samma saker, familj, hockey, foto, hund, ensam tjej i familjen:)



TAIF följer vi också här i familen då min bror har haft en egen taif-blogg och brinner för TAIF.



Ha det bra.

Martina

2 Anne

skriven

Det där har jag funderat mycket på. Att lämna ut sig i bloggen och veta att jag inte är speciellt anonym. Är det okey mot min omgivning, mina barn och övriga familjen. Jag skriver ju mycket om mitt missbruk och det är ibland mycket utlämnade och mina barn läser. Men mina barn har levt med det, dom fanns mitt i. För mig känns det bra att visa att jag är en annan nu, att jag gått vidare i mitt liv och lämnat missbruket bakom mig. Jag tror att jag med min öppenhet och mina tankar kan hjälpa någon annan som är där jag var och det ger mig kraft att blogga även om det som gör ont och är utlämnade.

Men precis som du skriver, det är MINA tankar och MINA upplevelser och det behöver inte alltid stämma med andras.

Skulle dom be mig sluta blogga om missbruket så skulle jag göra det direkt.

Det finns mycket från missbruket både mitt eget och andras som jag håller för mig själv, även om jag ibland känner att jag skulle vilja skriva om det som gör så ont i mig. Men det delar jag om på andra ställen där jag inte lämnar ut någon annan.

Kramar om dig Syster Yster och fortsätt skriv :))

4 Anna

skriven

Jag har precis börjat tänka samma sak. I början när ingen visste vem man var kunde man ju pladdra på om vad som helst. Nu tänker jag mig noga för, men gubbar i Ica-kön ligger alltid risigt till! ;)