Mål, delmål och självrannsakan.

Tyck och tänk
Det blåser kalla vindar speciellt i det egna ledet. Skadeglädjen florerar både IRL och på nätet. Ja, det sistnämda är inte så svår att förstå. Slår man sig för bröstet och ser sig som mycket bättre än andra så blir det lätt så. Man kommer mycket längre med ödmjukhet ;) Men varför blåser det så kallt i det egna ledet?

Handlar det verkligen om ett misslyckande? Ja, i mångas ögon är det ett misslyckande. Förutsättningarna finns ju! Bra spelare och tränare, trygg ekonomi och en massa supportrar. Var i ligger då felet?

Trygghet

Det har pratats mycket om Ferrari och Drabant. Ferrarin har idag blivit väldigt matt i lacken men det går ju att fixa med en enkel vaxning, eller? Pengar är något som många ser som trygghet. Man köper sig det man vill ha och känner en glädje i detta. Att bygga upp något snabbt och effektivt med hjälp av pengar, utan att ha en fast grund att stå på, är att bygga upp en falsk trygghet. Ekonomisk trygghet är en byggsten men den kan inte ensam skapa hela grunden. Vad är det för mening med att ha en kanonfin ishall, bra spelare och tränare och en enorm skara supportrar när ingen kan känna glädje. Man har satt upp mål att nå stjärnorna och bara nått upp till trädtopparna och ser det som ett misslyckande?

Självrannsakan

När det man satsat pengar på inte levererar som man förväntar sig börjar man leta efter fel. Man skrapar på ytan och kommer fram till att det måste vara tränarens fel. När det egentligen gäller att sätta sig och göra en självrannsakan. Förra året var det kaos i ett annat lag med bland annat fyllekörningar i rondeller. Många har gjort sig lustiga över detta men föreningen satte sig ner och gjorde en självrannsakan. Fasaden vacklade och istället för att putsa upp den insåg man att det behövdes mer än så. Man såg över sin organisation byggde upp den på nytt på en fastare grund att stå på och se var de är idag. Även ifall de kanske inte kommer att gå hela vägen så kommer de (laget, klubben och supportrarna) att känna en glädje i vad de åstadkommit.

Målsättnig

Det är inget fel i att sätta upp mål. Däremot måste man sätta upp delmål också. Vägen till stjärnorna går via trädtopparna. Att nå trädtopparna är ett steg att glädjas åt på sin väg till att nå stjärnorna. Är man en grupp måste ju målsättningen sättas gemensamt. För man kan ju inte sträva mot olika mål? Låt säga att endel i gruppen har som mål att nå allsvenskan. Andra har en målsättning att nå allettan och några ser gärna att man förankrar sin plats i 1:an. Vad blir så av detta? Jo, förvirring. De som nu har som målsättning att nå allsvenskan har rasat ner i källaren och kräver förändring. Den andra gruppen som vill nå allettan känner en frustration och ser sitt mål försvinna ur sikte. Den tredje gruppen, som gillar läget, är nog de som idag mår bäst. Tyvärr är det ju inte de som hörs mest utan det är de som är missnöjda, så är det ju tyvärr alltid.

Har de verkligen misslyckas då? Nä, jag anser inte det. Man måste komma ihåg var man varit, kunna se var man vill vara i framtiden men man måste leva i nuet och känna glädje i det. De har alla förutsättningar men de fokuserar på fel saker.

Mina tankar har jag flätat in i hockey men egentligen handlar det om ett synsätt på livet i sig.

/ Eva-Lena

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Anna:

skriven

Du skriver bra :) fast man måste läsa mellan raderna ;) men det är det som gör det så finurligt.

KKänns som att du verkligen håller på att hitta dig ssjälv.

2 anette

skriven

Ingen kunde beskrivit livet eller hockyn på ett bättre sätt....Gott att se att du kommit fram till alltihop, du har haft det inom dig hela tiden!! Nu har du grävt lite djupare i dina tankar o värderingar...lärt känna dig själv!!

Glad för din skull.

kram