Djungeltrumman har gått....

Tyck och tänk
Ja, en man som hört, pratar med sin sambo som i sin tur ringer sin vän som ringer sin syster som är min arbetskamrat för att höra ifall hon vet något. Så är det är ju tyvärr så när man bor på mindre ort, man hinner inte landa själv innan spekulationerna är igår. För att inte alldeles för mycket osanning ska spridas så ska jag ge svar på en del av de frågor som säkert surrar. Vi kommer att möta många människor i vår omgivning som kommer att fråga. Inte alla med av välmening utan mest för att gotta sig i andras olycka. Vi har kommer att under den närmsta tiden lära oss vilka som är våra verkliga vänner.

Här kommer lite svar.

Ja, vi ska skiljas.
Ja, det är mitt beslut.
Nej, det finns ingen tredje person inblandad.
Nej, vi är inte ovänner.

Vad som ligger bakom detta är något som är privat och det är inget jag delar med mig av, utom till ett fåtal väl valda personer i min närhet. Detta är inte ett beslut som tagits utan att det stötts och blötts hur många gånger som helst. Man lämnar inte 23 års äktenskap i en handvändning och ja, det har varit ett av svåraste beslut jag har tagit i mitt liv eftersom det påverkar de personer som ligger mig varmast om hjärtat.

Min önskan är att alla i vår familj skall må bra. Just nu är det kaos men jag vet att det kommer att komma något gott ur detta. Hoppas alla kan visa oss respekt och hellre fråga oss ifall ni undrar något istället för att ni drar egna (felaktiga) slutsatser.

Hälsningar Eva-Lena

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 ninni:

skriven

HEJ! Ja det känns igen det där med "skvaller" och spekulationer på liten ort! Många kramar till er, och jag tror ni kommer lösa det på ett så bra sätt det går!

3 CW:

skriven

Ja du livet är förunderligt man blir mest intressant om det är ngt elände man drabbas av.

Men jag tycker det var starkt av dig att skriva så här.



En del frågar för att VETA och en del frågar för att de BRYR sig ...så är det tyvärr.



Önskar er allt gott och ofta är det så att det kommer ofta goda saker ur det som känns helt hopplöst.

Kramar till er alla

2 anette

skriven

Jag hoppas ni får den respekten av omgivningen...just när det pratas på byn och folk nästan vet mer än man själv då blir allt en enda soppa....var ska man börja reda ut och svara utan att det låter som ursäkter??

KRAMAR

4 Anna

skriven

Det där med skvaller känner jag igen efter att alltid ha bott på mindre ställen... Smart drag att publicera det här och mycket starkt gjort!



Hoppas att det reder ut sig och att ni alla kommer att må bra när den nya vardagen infinner sig.



Stor kram!