Inte många timmar kvar....

Allmänt dravel
....på det gamla året. Tror jag haft det längsta uppehållet med skrivandet, över en hel vecka :) Det kan bli så när dagarna är fyllda till bredden. Trevligt har jag haft. Besökt båda mina bröder, mor och far, syster och systerdöttrar. Hos systerdottern fick jag göra en mindre trevlig bekantskap med Bibbi, en hårig stor äcklig spindel. Ja, Jenny hon ÄR äcklig INTE ett dugg söt men det var däremot ödlorna. Gulliga som tusan och kvicka som vesslor :)

När jag var på min lilla resa fick jag verkligen stålsätta mig för att försöka acceptera. Acceptera att man inte kan förändra andra människor. Hur gärna man än vill. Man kan bara förändra sig själv och i och med det så förändras till viss del ens syn på andra människor.

Året som gått har varit ett händelserikt år. Jag har börjat lära känna mig själv och jag har kommit fram till att jag faktiskt också tycker om mig själv. Jag månar om de personer jag tycker om och därmed månar jag också om mig själv. Kommande år kommer jag att finnas för min familj och mina vänner så som jag alltid funnits. Skillnaden kommer att vara att jag även kommer att måna om mig själv. Inte på ett egoistiskt sätt men jag kommer inte köra över mina egna känslor med en ångvält. Jag kommer att vara en ärligare människa. Inte för att jag varit oärlig tidigare i allafall inte mot andra, bara mig själv. Men eftersom jag varit oärlig mot mig själv så har jag ju på ett sätt även varit oärlig mot min omgivning.

Jag ser fram emot det nya året med ett öppet sinne. Jag vet att 2010 bara kan bli bättre. Jag vet också att det kommer att bli ett tufft år på många sätt men jag känner mig stark nog. Jag vet vad jag vill och det gör att det hela lättare. Nog med djupdykningar ;)

Idag väntar en utmaning. Klockan 18.00 riggar jag upp kameran i kyrkan. Jag har varit och rekat och hittat min plats. Jag har lånat en till kamera så att jag kan ta kort med olika objektiv utan att behöva stå och byta. Känner en viss vånda inför det hela men samtidigt så tror jag på min egen förmåga. Jag vill och jag kan!! Jag måste intala mig själv det ;o) Känslorna måste jag lägga åt sidan. När jag, tillsammans med brudföljet, var i kyrkan på genrepet så kom tårarna. Inte för dem utan för att minnerna blev så starka. När prästen sa "tills döden skiljer oss åt" brast det för mig (undrar vad de andra egentligen tänkte om mig då) Men jag kände mig som en hycklare. Jag har också stått framför en präst och lovat kärlek tills döden skiljer oss åt. Inom mig började jag ifrågasätta hela bröllopscermonin. Kan man lova en annan människa evig kärlek? En vän till mig skrev till mig och fick mig att inse att det kan man. Just när man själv stod där framför prästen så var man ärlig och lovade detta. För visst kändes det så i det ögonblicket. Däremot utvecklas man med åren och kanske inte åt samma håll. Min vän skrev också att "tills döden skiljer oss åt" kan ju också ha en annan innebörd.  Så som att kärleken är dör. Ja, hon fick mig i allafall att inse att jag inte är någon hycklare. För man vet aldrig hur framtiden ter sig och man måste leva i nuet. Ja, men nu blev det en djupdykning igen. Ni ska veta att jag gör många djupdykningar men jag kommer upp till ytan allt emellan åt ;) Så kommer det nog även bli när jag skriver mina bloggar framöver också. Jag gick med i en facebokk grupp som jag kände att jag passade in i " Vi som är som vi är, när vi inte blev som vi skulle" :D

Jag önskar alla Er läsare en trevlig nyårsafton och en bra början på det nya året!!!

/Eva-Lena
Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Dan före doppare dagen....

Tyck och tänk
Ja, då sitter man här. Hela huset luktar mat, revbensjäll, skinka, Janssons frestelse och lanttulaatikko (kålrotslåda). Utan kålrotslåda=Ingen jul :)

I dag var jag också till Kosta och handlade två sista julklapparna. En till Gunnar och en till Fredriks Marie. Jag hade kameran med för jag ville ta lite vinterbilder. Det är inte ofta vi får denna mängd snö här nere i småland och har vi fått det något år så har det inte varit över jul. Det börjar töa ute så det gällde verkligen att passa på man vet ju inte hur länge den får ligga.

 

Jag tog mig långt in i skogen för jag ville ha orörd snö. Det var så tyst och vackert och rogivande. Julstämningen började infinna sig ;o)

 

 

I morgon är det jul afton men jag tar det med väldig ro. Känner faktiskt att det kommer att bli en bra jul, trots allt :)

 

 

Julen är en ångestfylld tid för många. Ensamheten gör sig mer påmind än någon annan gång under året, för de som inte har någon familj. Stressen är också en stor grej för många. Allt som ska fixas, städning, klappar, mat och sen ska man le och tycka att allt är jätte lyckat. Känns som många glömmer bort vad julen handlar om.

 

 

 

Så ta en tanke ställare så här i juletid. Måste allt vara perfekt? Kan jag känna en glädje i att träffa familj och vänner utan att ställa krav eller känna krav. Många säger att det är tanken som räkna men hur många menar det?

 

 

 

Jag skänker en tanke till alla de som firar sin jul i ensamhet. Känner du någon, vän, granne eller någon annan som du vet kommer att sitta i en ickevald ensam så slå en signal och önska dem en god jul. Kostar så lite men ger så mycket :)

 

Med dessa bilder och denna uppmaning önskar jag er alla en riktigt GOD JUL

/ Eva-Lena

 


Läs 7 kommentarer eller kommentera du också!

Så var det äntligen julledigt :)

Allmänt dravel
Tänkte jag skulle kilat lite tidigare från jobbet idag. Vid 14 tiden såg det lovande ut.....men sen körde det ihop sig, givetvis. Däremot hann jag med det mesta utan att bli alldeles för sen. Fast jag kommer nog att bli tvungen att ha lite mailkontakt med en kund på måndag fast det tar jag hemifrån. Tänk att det bara är två dagar kvar till julafton. Jag tar det faktiskt med ro. Jag kommer att göra allt för att det ska bli en fröjdefull jul. Med tanke på att allt är som det är så får man faktiskt anstränga sig lite extra.

Juldagen planerar jag att fara upp till lillebror samt mor och far. Lillebrorsans minsting fyller år på juldagen så det blir kanske lite kalas. Jag tror att det blir så att Fredrik och hans Marie hänger med. Varken Daniel eller Micke har nog någon lust. Micke har redan deklarerat att han vill till Balders på juldagen......eller var det annandagen...hmmm. Ja, jag lär inte vara tillbaka till annandagen i allfall. Vet faktiskt inte i dagsläget hur länge jag blir borta. Syrran är ju också där uppe så förhoppningen är ju att även få möjlighet att träffa henne.

Vet ni vad jag gjort? Jo, jag har tackat ja till att vara bröllopsfotograf :/ Bröllopet kommer att gå av stapeln på nyårsafton vid halv sju. Då blir det fotografier på själva akten. Dagen efter ska vi försöka få ihop det så att vi tar enskilda bilder på brudparet. Samtidigt som jag känner ett svagt magpirr inför uppgiften så känner jag en stolthet, att min son (han som tjatat på mig) har en sådan tro på mig som fotograf. Det gör ett mammahjälpta varmt :)

Jag hade även tänkt att jag kanske skulle ta mig ner till Malmö innan nyår. Vi får väl se vad det blir av det. Jag har ju inte riktgt förankrat det hon min vän i Malmö eller hos familjen ännu. Däremot är det något jag verkligen skulle vilja göra. I Malmö bor en kär vän till mig. Vi fick kontakt med varandra igen via Facebook. Hon är gudmor till min först födde son Daniel. Vi umgicks mycket innan jag var gift och jösses var massa tokigheter vi gjort ihop. Hon flyttade en vända ner till småland och vi umgicks tillsammans med våra familjer. När de flyttade tillbaka till Kopparberg tappade vi bort varandra men har nu hittat varandra igen. Vilket glädjer mig mycket. Hade varit riktigt roligt att få träffa henne igen och uppleva den gamla goda tiden igen *asg*

Nä, nu ska jag försöka hitta lite energi till att göra något........äää, skiter nog i det men jag önskar er alla en skön tisdagskväll. Jag brukar ju inte gilla tisdagskvällar men med den stundande ledigheter så har denna tisdags kväll ett berättigade ;o)

Ha det gott tills vi hörs igen / Eva-Lena

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Julbord

Allmänt dravel
I torsdags var vi och käkade julbord med jobbet. En riktigt lyckad tillställning, synd bara att kvällen tar slut när man har som roligast :o) Sillbordet var magnifikt, säkert 20 olika sorter. Jag som med åren blivit en riktig sill älskare åt mig nästan mätt bara på sill och potäter. Annars tyckte jag inte det fanns så mycket annat som jag blev imponerad över, har ätit godare julbord men med det sillbordet så blev det ändå godkänt :o)



Vi var på Kosta Art Hotell, riktigt fräscht ställe. Rummen var lite annorlunda designade med lite vägg målningar av kända glaskonstnärer. Kvällen avslutades i den omtalade glasbaren och jag måste hålla med de som pratar lyriskt om det. Den var verkligen annorlunda mycket vacker att vila ögenen på.

 

 

Det var levande musik och mycket av tiden befann jag mig på dansgolvet. Dansa är något av det roligaste jag vet. Jag blir GLAD av att dansa. Att bara få släppa loss på dansgolvet är så frigörande. Man tömmer skallen på allt och bara följer musiken, så j*kla gott :D

 

 

 

I dag har jag tillverkat julkort. Jag brukar ha lite vånda över detta men i år var riktigt roligt. Jag skrev ut fotografier och klipp och klistrade. Dessutom skickade jag julkort till några som säkert inte förväntar sig att få något. Däremot tror jag att det kommer att uppskattas :)

 

Ha en go lördags kväll / Eva-Lena

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

TAIF-Gislaved 5-1

Hockeyblogg
Ja, det blev vinst igen :) Idag hade jag ett fotouppdrag...åhhh, vad viktigt det låter ;o) Fokuseringen hamnade på Juha, Forsander, CH och From-Björk. Simon Stark också men han var ju inte med och spelade? Meningen var att fånga dem på rena bilder, där inga andra finns framför. Det är inte lätt.....

Jaha, Gislavedsspelaren döljer hela klubban :/

 

Fick nog ändå en del bra bilder. Hoppas de kommer till användning :)

 

I dag var David Jonsson med och spelade. Jag tyckte dock sååå synd om honom när han skadade sig i första perioden. Man såg vilken frustration han kände. Hoppas verkligen det inte blev så illa. Skönt med ett litet uppehåll så att han förhoppningsvis läker ihop ordentligt till allettan drar igång. Det var lite folk på matchen idag straxt över 700 personer. Så få har det inte varit någongång under denna säsong. Visst folk har mycket så här innan jul. Även klacken var bantad.

 

 

 

Efter matchen delades match tröjorna från auktionen ut och då var vi i allafall två fotografer :)

 

Undrar vem denne herre kan tänkas vara....känns bekant på något vis :)

 

Här hittar ni fler bilder.

 

Ha ett gott slut på helgen och en go början på den nya veckan / Eva-Lena

 

Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Mål, delmål och självrannsakan.

Tyck och tänk
Det blåser kalla vindar speciellt i det egna ledet. Skadeglädjen florerar både IRL och på nätet. Ja, det sistnämda är inte så svår att förstå. Slår man sig för bröstet och ser sig som mycket bättre än andra så blir det lätt så. Man kommer mycket längre med ödmjukhet ;) Men varför blåser det så kallt i det egna ledet?

Handlar det verkligen om ett misslyckande? Ja, i mångas ögon är det ett misslyckande. Förutsättningarna finns ju! Bra spelare och tränare, trygg ekonomi och en massa supportrar. Var i ligger då felet?

Trygghet

Det har pratats mycket om Ferrari och Drabant. Ferrarin har idag blivit väldigt matt i lacken men det går ju att fixa med en enkel vaxning, eller? Pengar är något som många ser som trygghet. Man köper sig det man vill ha och känner en glädje i detta. Att bygga upp något snabbt och effektivt med hjälp av pengar, utan att ha en fast grund att stå på, är att bygga upp en falsk trygghet. Ekonomisk trygghet är en byggsten men den kan inte ensam skapa hela grunden. Vad är det för mening med att ha en kanonfin ishall, bra spelare och tränare och en enorm skara supportrar när ingen kan känna glädje. Man har satt upp mål att nå stjärnorna och bara nått upp till trädtopparna och ser det som ett misslyckande?

Självrannsakan

När det man satsat pengar på inte levererar som man förväntar sig börjar man leta efter fel. Man skrapar på ytan och kommer fram till att det måste vara tränarens fel. När det egentligen gäller att sätta sig och göra en självrannsakan. Förra året var det kaos i ett annat lag med bland annat fyllekörningar i rondeller. Många har gjort sig lustiga över detta men föreningen satte sig ner och gjorde en självrannsakan. Fasaden vacklade och istället för att putsa upp den insåg man att det behövdes mer än så. Man såg över sin organisation byggde upp den på nytt på en fastare grund att stå på och se var de är idag. Även ifall de kanske inte kommer att gå hela vägen så kommer de (laget, klubben och supportrarna) att känna en glädje i vad de åstadkommit.

Målsättnig

Det är inget fel i att sätta upp mål. Däremot måste man sätta upp delmål också. Vägen till stjärnorna går via trädtopparna. Att nå trädtopparna är ett steg att glädjas åt på sin väg till att nå stjärnorna. Är man en grupp måste ju målsättningen sättas gemensamt. För man kan ju inte sträva mot olika mål? Låt säga att endel i gruppen har som mål att nå allsvenskan. Andra har en målsättning att nå allettan och några ser gärna att man förankrar sin plats i 1:an. Vad blir så av detta? Jo, förvirring. De som nu har som målsättning att nå allsvenskan har rasat ner i källaren och kräver förändring. Den andra gruppen som vill nå allettan känner en frustration och ser sitt mål försvinna ur sikte. Den tredje gruppen, som gillar läget, är nog de som idag mår bäst. Tyvärr är det ju inte de som hörs mest utan det är de som är missnöjda, så är det ju tyvärr alltid.

Har de verkligen misslyckas då? Nä, jag anser inte det. Man måste komma ihåg var man varit, kunna se var man vill vara i framtiden men man måste leva i nuet och känna glädje i det. De har alla förutsättningar men de fokuserar på fel saker.

Mina tankar har jag flätat in i hockey men egentligen handlar det om ett synsätt på livet i sig.

/ Eva-Lena

Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

Spelglädje

Hockeyblogg
Mailade med min KHK-vän efter matchen i onsdags. Gjorde en liten helt ovetenskaplig analys om TAIF´s framgång. Glädje i det man gör. Jag tog en hel del bilder som vanligt. De speglar en glädje. Visst det är roligt att göra mål och vinna men det är mer än så.

 

Kolla bara minen hos Victor Rollin-Carlsson. Här jagar han puck med ett leende på läpparna. Man får känslan av han gillar det han gör. Typ, hockey är det roligaste jag vet. Jag fångade flera spelare i liknade situationer och glädjen speglade i deras ansikten. Underbart att se!! Tyvärr var inte bilderna av bästa kvalité så jag delar inte med mig av så många....hmmm, börjar tappa fotofokusen....

Visst, man kan le när man leder med 3-0 :) Men det är inte det jag syftar på. Det känns som många av Tingsryds spelare inte bara går in och gör ett jobb utan verkligen gillar att utföra sitt arbete. Sen måste det ju vara en skön känsla att få en sådan uppskattning för sitt arbete. Vem skulle inte vilja ha stående ovationer för väl utfört arbete :D

 

Men det är ju lite så. Gillar man det man gör så gör man det bra :)

 

 

Här kommer lite fler bilder från onsdagens match.

Orkar inte med att skriva så mycket mer idag utan önskar er en go fredags kväll / Eva-Lena

 

 

Ha en skön fredags kväll / Eva-Lena

Läs 4 kommentarer eller kommentera du också!

Bilden från igår.

Tyck och tänk
Ja, jag reagerade igår och tycker det fortfarande det var väldigt malplacerat. Jag tror faktiskt inte budskapet gick fram om det nu var tänkt att det skulle komma fram? Jag såg det inte, utan såg istället motsatsen.

När jag kom hem och fick in bilderna på datorn så blev jag nyfiken på vad GEGEN betydde. Trodde först att det var det namn. Google translate hjälpte mig för det var tydligen tyska och betydde MOT. Jaha, tänkte jag Och ställer mig egentligen ännu mer undrade över plakatet. Vill man inte få fram budskapet? Jag menar alla kan inte tyska och är inte lika smarta som jag som använder mig av google ;o) Att visa sin ståndpunkt i frågor, ser jag som positivt men på en hockeymatch. Ville de att skylten skulle misstolkas och på så sätt få fram sitt egentliga budskap?? Man går på en hockeymatch för att heja på sitt lag, man kallar sig Trossö Ultras och visar upp ett plakat med ett mycket luddigt budskap. Ja, nu sticker jag ut hakan men är det någon som kan ge en bättre förklaring? Det är ett ämne som är värt att ta upp i debatt, tycker jag.

 

Tacka vet ja andra sidan. Där gick det inte att ta fel på budskapet.

 

 

Kommer att lägga en länk här under denna bild till fler bilder så håll utkik :o)

 

Ha en bra kväll / Eva-Lena

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Ja, då sitter man i bilen...

Hockeyblogg
...på väg hem från Karlskrona. Vinst igen för oss och Nybro vann, vilket placerar KHK under sträcket. 4-6 till Tingsryd. Tog som vanligt en heldel bilder. Imorgon blir det en blogg om en bild som jag tog på något jag INTE tycker hör hemma i en ishall. Tycker inte det hör hemma någonstans. Det var något jag reagerade väldigt starkt mot. Mer om det i morgon.

Ha en fortsatt bra kväll / Eva-Lena



Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Trygghet...

Tyck och tänk
....ja vad innebär trygghet. Jag har sen långt tid (innan jag bildade familj) sagt att jag ska ge mina barn trygghet. De ska få bo på ett och samma ställe hela deras barndom. De ska känna att de kan prata med mig om ALLT både gott och ont.  Dessa saker var ju något jag alltid sett som trygghet. Jag har känt mig otrygg och har i ungdoms åren fått för mig att det är just av dessa anledningar känner sig trygg men det är ju ytlig trygghet. Visst skapas tryggheten mycket genom omgivningen. Är det den verkliga tryggheten?

Mamma var min trygghet. Hon stannade och höll ihop familjen. Hon var länge min hjälte. Visst jag kunde inte prata med henne om saker men jag visste/vet att hon älskade mig. Kärlek är viktig. Alla människor behöver känna att de är älskade. Samtidigt så har mammas kamp för att hålla ihop familjen präntat sig in i mig också. Jag har inbillat mig att tryggheten sitter i familjen. Vilket gjort att jag hållt väldigt hårt i kärnfamiljen, mamma pappa och barn. Ja, jag vet att mina barn vet, att jag och pappa älskar dem mer än något annat. Är de då trygga?

Jakten efter trygghet har precis börjat för mig. Jag vet nu vad det är och hur jag ska finna den. Tryggheten sitter i vårt inre. När jag har funnit den kan jag också lära mina barn vad trygghet är. Jag måste lära mig att tycka om mig själv för den jag är. När jag gör det då har jag funnit en trygghet. För att finna den så krävs mod. Det har jag! Det krävs tid och det har jag också. Min älskade syster sa en gång en sak som etsas sig fast i mig. Tänk vad människor sagt kloka saker till mig utan att jag lyssnat. Jo, lyssnat har jag gjort men det är inte förrens nu jag fattar att det även gäller mig. Till och med mig skiljsmässa planterade jag in i min mans mående först, innan jag kom till klarhet med att det handlade om mitt eget mående. Tillbaka till min systers kloka ord. Livet är som en linjal. Människor blir ungefär 80 år om varje millimeter är ett år så har jag lika lång tid att leva som jag levt. Ja, så tiden finns.

Det jag vill få fram med detta är att tryggheten inte är något vi finner runt oss. Grunden lägger våra föräldrar men sen är det upp till oss själva att finna den. På något sätt vill jag ta bort det ansvaret från mina föräldrar. För visst har jag klandrat dem. Att vi flyttat runt när jag var liten och att jag inte har kunnat del med mig av mina sämre sidor med dem. Kanske i tron om att de inte skulle älska mig längre. Därför har jag bara visat hur duktig jag är. Men nu när är jag vuxen och fått insikt kan se att det inte är deras fel. De fostrade oss efter deras bästa förmåga. Nu är det upp till mig hur jag vill att livet ska te sig.

Mina barn då. Ja, jag ska försöka lära dem att de ska älska sig själva. Den trygghet jag kan ge är vetskapen att jag älskar dem oavsett vad. Sin egen trygghet måste de finna inom sig.

/ Eva-Lena
Läs 5 kommentarer eller kommentera du också!

Ja, något matchreferat kommer jag inte skriva...

Hockeyblogg
Det har jag med varm hand överlämnat till syrran. Hon var ju en hejare på det ;o) I gårdagens match hade jag tänkt försöka få rena bilder på spelarna men det är svårare än man tror. Alltid något eller någon i vägen men visst endel lyckades jag med men kanske inte riktigt på dem jag riktade in mig på. Anledningen till varför jag försöker mig på detta kommer ni att kunna se på taif.se framöver. Riktigt skoj var det faktiskt att ha ett mål med fotograferandet, Visst jag har hela tiden i bakhuvudet att få "den där" bilden också. Den har inte kommit än men den kommer ;o)

Här hittar ni lite fotografier från gårdagens match

Ha en go måndags kväll / Eva-Lena
Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

Dagens matchreferat.

Hockeyblogg
Tidigare ikväll kom jag inte in på blogg.se utan bad syrran (totalt ointresseserad av sport) skriva ett match referat. Jag delar med mig av hennes referat och bilder. De riktiga bilderna kommer senare ;)

Syrran är inte klok på en fläck men jag älskar henne. Idag har hon fått mig att vrida mig av skratt och skratt mår man bra av. Håll till godo!

Därmed önskar jag er en godnatt / Eva-Lena
Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

Jag väljer att dela med mig

Tyck och tänk
Ja, jag känner mig stark nog. Att skriva vad man tycker och tänker och känner är väldigt utlämnande. Jag har en syster som är så stark i sig själv att hon utlämnar alla sina känslor och tankar för att dela med sig till andra. Att dela med sig till andra är ett sätt att läka sig själv. En arbetskamrat till mig sa en gång en klok sak som etsade sig fast i mitt minne. Han sa något i stilen med att man hela livet bär på en ryggsäck. Om man inte rensar ryggsäcken med jobbiga saker så blir ryggsäcken till slut alldeles för tung för att bära. Denna liknelse drog han i samband med att en person "gått in i väggen".

Vi (min man och jag) var i går på familjerådgivningen. Ja, inte för att reparera vårt äktenskap utan för att få hjälp att komma vidare. Jag kunde inte för min vildaste fantasi tro att det skulle ta den vändning som det gjorde. Jag (vi) kom till insikt att våra problem inte ligger i vårt förhållande utan på personliga plan. Vi bär båda på saker som vi inte bearbetat. Våra ryggsäckar är tunga och nu börjar vi att tömma den var och en för sig. Vi kan stötta varandra och jag är ännu mer övertygad om att allt kommer att bli bättre även fast vi har långt att vandra. Men vi kommer att ta oss ur detta stärkta av vår nya insikt. Jag anser att varje människa någongång måste stanna upp och fundera över hur liv blivit. Har vi det liv vi vill? Är vi lyckliga? Livet är inte alltid rosenrött men gör vi verkligen det bästa för må bra?

Att sticka huvudet i sanden och intala sig själv att allt kommer att bli bra är ingen hit för det gör bara ryggsäcken tyngre att bära. Varför vänta så länge tills man inte längre orkar bära den längre. Varför ber man inte om hjälp i tidigare stadium. Ja, det är inte lätt att svara på. I mitt fall är det väl så att jag alltid varit "den där duktiga" som fixar allt. Men det är jag ju inte. I går kom jag till insikt (efter 43 år) att jag söker trygghet. Varför då? Jo, någonstans bottnar det i min uppväxt. Nää, jag ska inte skylla på taskig uppväxt men visst påverkas man av den. Jag har tappat lite av mig själv i min jakt på bekräftelse och trygghet.

Ni som tycker detta är pinsamt och inte vill att jag ska fortsätta skriva kan sluta läsa NU!

Jag var 20 år då jag träffade mannnen i mitt liv. Han var fjorton år äldre och jag förälskade mig i honom. Vi har haft ett bra liv och tillsammans fostrat tre underbara söner. Men någonstans försvann den trygghet jag eftersträvade. Min man vacklade i sitt mående och jag tappade min trygghet. Nu menar jag inte den ekonomiska tryggheten utan tryggheten i att ha en stark person vid min sida att luta mig mot när jag kände att jag behövde. Konstigt egentligen för jag har alltid sett mig som stark men i går insåg jag att det finns en liten flicka i mig som behöver någon som stöttar. Dessutom har jag insett att jag vill inte vara beroende av andra för att må bra. Jag måste hitta mig själv. Kunna stå på egna ben och känna att jag mår bra av mig själv.

Ja, allt detta bottnar nog i ett beroende eller sättare sagt ett medberoende. Lite kortfattat om mitt liv. Jag är uppväxt i ett hem där min far var periodare. Visserligen såg jag aldrig honom full eftersom han var iväg när han söp. I väg på resa, enligt mor men tillslut blir man tillräckligt stor så man förstår att något inte står rätt till. Ja, jag minns en gång då jag såg honom bakfull. Han pissa i byrålådan i hallen och mamma torkade upp och slog honom men trasan. Pappa grät och sa att han trodde han var på toa. Visst idag skrattar jag åt händelsen idag men det gjort jag inte då.

När jag var 10 år hade min föräldrar tagit ut skiljsmässa och halvårs betänketiden var över. Min far var på supresa och min mor var klar att lämna honom. Då inträffade en tragisk händelse som fick skiljsmässan att rinna ut i sanden. Min syster gick bort som 18-åring. En 16-årig pojke släckte hennes livslåga. Efter sig lämnade hon en liten son på 3 månader. Mina föräldrar adopterade detta lilla gossebarn och han är idag min älskade lillebror. Jag miste en syster min fick en bror. Min far tog sig i kragen och lämnade spriten bakom sig. Jag var så stolt över honom. Han gjorde sig ett namn och livet verkade vända och se ljus ut. Men någonstans så hade han inte bearbetat orsaken till varför han hamnade i beroendet. Utan idag lever mina föräldrar i ett äktenskap som INTE är lyckligt. Båda mår dåligt men ingen av dem har styrkan göra något åt sitt mående.

Jag har en storebror som idag lever som förtidspensionär. Han lever i sitt beroende och där finns inte mycket att göra. Han ringer en gång i månaden då han fått pensionen. Vilket är skönt för då vet jag att han fortfarande lever. Min andra syster som jag skrev om i början ser jag upp till på ett sett som få människor ser upp till någon annan människa. Hon har levt i ett missbruk som nästan tog hennes liv. I dag är min syster fri från sitt beroende och har funnit en frid som jag hoppas att jag en dag också skall finna. Jag har precis börjat min resa för att nå dit. Jag fanns för henne när hon behövde mitt stöd och idag finns hon för mig och ger mig den styrka jag behöver för att komma vidare.  Jag har inte fallit under alkoholens påverkan. Det är min styrka men någonstans har jag påverkats av allt det jag gått igenom och idag börjar jag min resa för att hitta mig själv.

Anledning till att jag är så utlämnande som jag är idag är för att jag kanske kan hjälpa någon annan i liknande situation.  Är inte ryggsäcken överfull så kan man lösa vissa saker själv. Däremot så är det inte fel att be om hjälp. Andra kan inte lösa ens problem men de kan hjälpa en att se andra vägar istället för det tunnelseende man lätt hamnar i.

Ha en go lördag / Eva-Lena
Läs 7 kommentarer eller kommentera du också!

Grattis på ettårdagen ;o)

Allmänt dravel
Ja, idag var det ett år sedan jag började med denna blogg. Idag skriver jag mitt 265 inlägg här vilket innebär 100 dagar som jag inte bloggat....undrar vad jag pysslade med de dagarna *asg* Daniel tyckte det var dåligt och tyckte jag skulle bättra mig ;o)

Tänk vad tiden går. I går var en hyffsad dag. Idag är en bättre dag och morgondagen kommer att bli ännu bättre. Ja, det är ju så det är. Det gäller att ta en dag i taget och ta vara på dagen och göra det bästa av den. Egentligen är jag helt tömd på skrivande. Jag skrev en av mina längsta bloggar idag men insåg att jag inte kunde publicera den så jag plågade syrran och skickade den som ett mail till henne. Sorry, syrran ;o) Ja, nu menade jag Anne och inte Martina, min nyvunna syster, henne skonade jag :)

Läste en väldigt tanke väckande blogg i morses. Islamfobi, den satte igång en mycket intressant debatt. Jag ville ge mig in i debatten och ge mig min syn men kände att jag inte riktigt hade orken. Kanske kommer jag framöver att skriva lite i detta ämne.

Önskar er en trevlig helg.
/ Eva-Lena


Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

Djungeltrumman har gått....

Tyck och tänk
Ja, en man som hört, pratar med sin sambo som i sin tur ringer sin vän som ringer sin syster som är min arbetskamrat för att höra ifall hon vet något. Så är det är ju tyvärr så när man bor på mindre ort, man hinner inte landa själv innan spekulationerna är igår. För att inte alldeles för mycket osanning ska spridas så ska jag ge svar på en del av de frågor som säkert surrar. Vi kommer att möta många människor i vår omgivning som kommer att fråga. Inte alla med av välmening utan mest för att gotta sig i andras olycka. Vi har kommer att under den närmsta tiden lära oss vilka som är våra verkliga vänner.

Här kommer lite svar.

Ja, vi ska skiljas.
Ja, det är mitt beslut.
Nej, det finns ingen tredje person inblandad.
Nej, vi är inte ovänner.

Vad som ligger bakom detta är något som är privat och det är inget jag delar med mig av, utom till ett fåtal väl valda personer i min närhet. Detta är inte ett beslut som tagits utan att det stötts och blötts hur många gånger som helst. Man lämnar inte 23 års äktenskap i en handvändning och ja, det har varit ett av svåraste beslut jag har tagit i mitt liv eftersom det påverkar de personer som ligger mig varmast om hjärtat.

Min önskan är att alla i vår familj skall må bra. Just nu är det kaos men jag vet att det kommer att komma något gott ur detta. Hoppas alla kan visa oss respekt och hellre fråga oss ifall ni undrar något istället för att ni drar egna (felaktiga) slutsatser.

Hälsningar Eva-Lena
Läs 4 kommentarer eller kommentera du också!