Ibland händer hemska saker....

Allmänt dravel
....i ens omgivning som får en att se saker i ett annat perspektiv. Alla bekymmer man brottas med är som bortblåsta. Man känner en enorm tacksamhet över det man har samtidigt som det känns som man ska gå sönder inombords av empati. Man känner tårarna innanför ögonlocken bränna, trots att det hemska inte drabbat en själv. Idag har mina tankar flugit iväg 33 år tillbaka i tiden. Tiden läker alla sår men när det drabbar någon annan, så rivs det upp och man minns som det var igår. Jag tänker på mamma och pappa som miste sitt barn. Hur klarar man av att gå vidare?? Visst gör man det, man måste, man har andra att tänka på men ändå...hur orkar man??

Mina varmaste tankar till T och B med familj önskar jag kunde göra något för att lindra er smärta............
/ Eva-Lena

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Anne:

skriven

Jag gråter tillsammans med dig. Barn får INTE dö före sina föräldrar. Det finns inget värre som kan drabba en mamma och en pappa. Jag sänder mina varmaste tankar till dom som drabbats. Jag har inte ord för att finna tröst eller ge detsamma. Men jag ska ha med barnet i mina böner ikväll. Kram

3 Martina:

skriven

Det var tungt läsande idag, inte lätt att kommentera. Det är som du skriver; alla bekymmer man brottas med är som bortblåsta.



Det blir att dela ut en extra kram idag när familjen kommer hem - man ska vara glad för allt man har. Alldeles för lätt att glömma bort och bara ta vardagen för given.



Sköt om dig!

2 ninni

skriven

Jag hittar inga bra ord! Många kramar till er alla ! Sånt där får bara inte hända! Kram!